Palatalisering

Palatalisering eller muljering är brett definierat ett uttal av en konsonant med tungan i rörelse mot hårda gommen.^[1]

Termen är mångtydig, men oftast avses med palatalisering en sekundär artikulation där konsonanten har ett icke-palatalt primärt artikulationsställe, till exempel alveolara [s], men artikuleras samtidigt som tungryggen reses mot hårda gommen.^[1] En sådan konsonant blir då palataliserad och betecknas med det Internationella fonetiska alfabetet med ett upphöjt j ⟨ʲ⟩ efter konsonanten, till exempel [sʲ] för ett palataliserat [s].

Termen palatalisering kan dock även betyda när en konsonant skiftar sitt primära artikulationsställe och övergår i en palatal konsonant. Palatalisering är då namnet på denna sorts ljudförändring, till exempel historiskt [k] > [ɕ] i ord som köld på svenska.^[2]^[3] Ofta förändras även artikulationssättet^[4], som i exemplet köld, där en klusil övergått i en frikativa.

Båda typerna av palatalsering tenderar att orsakas av en närliggande hög och/eller främre vokal, eller en palatal approximant [j].^[4]

^ [a b] Crystal 2008, s. 347.
^ Campbell 2013, s. 36.
^ Riad 2015, s. 108ff.
^ [a b] Bateman 2011, s. 589.

[crystal-1] [a b] Crystal 2008, s. 347.

[2] Campbell 2013, s. 36.

[riad-3] Riad 2015, s. 108ff.

[bateman2011-589-4] [a b] Bateman 2011, s. 589.

[1]

[2]

[3]

[4]