Amerikas konfedererade stater

Amerikas konfedererade stater
Confederate States of America (engelska)
← 1861–1865 →
Flagga	Amerikas konfedererade staters sigill
Valspråk: Deo Vindice[1]
Nationalsång: God Save the South (inofficiell)
Delstater i konfederationen år 1862.   Konfederationens ytterligare anspråk.   Det från Virginia avskilda West Virginia.   Indianterritoriet bortom sydstaternas kontroll.
Huvudstad	Montgomery, Alabama (4 februari 1861 - 29 maj 1861) Richmond, Virginia (29 maj 1861 - 2 april 1865) Danville, Virginia (3 april 1865 - 10 april 1865)
Största stad	New Orleans
Språk	Engelska (de facto)
Statsskick	Förbundsrepublik, presidentialism
Bildades	4 februari 1861
Upphörde	5 maj 1865
– upphörde genom	Sydstatsregeringens upplösning
Areal	1 995 392 km²
Folkmängd	9 103 332[2] (1860)
Valuta	CSA-dollar

Amerikas konfedererade stater (engelska: Confederate States of America), ofta benämnt som Sydstaterna, var en kortvarig statsbildning i Nordamerika mellan åren 1861 och 1865, vid tiden för det amerikanska inbördeskriget. Konfederationen utgjordes av sydliga delstater i Amerikas förenta stater som i början på 1860-talet valde att lämna förbundsrepubliken (federationen) och tillsammans bilda en helt oberoende statsbildning, en konfederation, till följd av 1860 års presidentval som vanns av republikanen och slaverimotståndaren Abraham Lincoln.^[3]

Inget annat land gav diplomatiskt erkännande till konfederationen som en suverän statsbildning, även om vissa europeiska makter, av geopolitiska skäl, var sympatiskt inställda till dess kamp mot USA.