Animering

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Animering eller animationsteknik (från latin: ge själ eller levandegöra) syftar på en process där man visar en sekvens av tvådimensionella eller tredimensionella konstverk eller figurer i snabb följd för att skapa en rörlig bild. Den synvillan beror på ögats tröghet (eller så kallad Beta movement), samma fenomen som gör att vagnshjul som snurrar vid en viss hastighet verkar snurra åt motsatt håll. Stillbilderna kan tecknas, fotograferas, datoranimeras eller görs med dockor eller andra modeller (via stop motion). Den vanligaste metoden att visa animering är som en film eller på TV, men flera andra möjligheter finns. Utanför renodlade animerade filmer används animationstekniker även för att skapa specialeffekter i spelfilm.

Att framställa animerad film är mycket arbetsintensivt och kräver skicklighet, noggrannhet och mycket tålamod. Det är därför också dyrt. En vanlig animerad långfilm med ungefär 24 rutor per sekund kräver c:a 130 000 individuella bilder. Med dator och genvägar kan animeringsarbetet förenklas mycket. Men animering är ändå till största delen ett hantverk.