Bakhjulsdrift

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Bakhjulsdrift kallas det när ett fordon, till exempel en bil, drivs endast med bakhjulen.

Motorn kan antingen vara monterad fram (ovan eller framför framaxeln), i mitten (mellan axlarna) eller längst bak (ovanpå eller bakom bakaxeln) på bakhjulsdrivna fordon.

På en bakhjulsdriven bil med motorn fram går det drivande momentet från motorn genom växellådan och via kardanaxeln till bakaxeln. På bakaxeln leds kardanaxeln in i en bakaxelväxel. Denna består av en vinkelväxel (oftast av hypoidtyp) och en differentialväxel. Bakaxelväxeln kan vara försedd med differentialbroms eller differentialspärr.

På fordon som har mittmonterad eller bakmonterad motor är differentialväxeln normalt sammanbyggd med växellådan och därför saknas kardanaxel.

Fram till 1980-talet tillverkades många vanliga familjebilar med bakhjulsdrift, men framhjulsdrivna modeller har nästan helt tagit över marknaden på grund av lägre tillverkningskostnad och bättre utnyttjande av utrymmet i bilen. Endast sportbilar och några mer exklusiva märken har fortsatt med bakhjulsdrift, samtidigt som fyrhjulsdrift har blivit alltmer populärt även på dessa modeller. En viss renässans för bakhjulsdrivna bilar är dock på gång eftersom många elbilar nu har lanserats med bakhjulsdrift. Anledningen är att en elmotor tar mindre plats och kan placeras vid bakhjulen. Viktfördelningen i en elbil är också mer beroende av hur batterierna är placerade än var motorn sitter.

De allra flesta bussar och tunga lastbilar är bakhjulsdrivna.