Bysantinska riket

Bysantinska riket
Östromerska riket
Βασιλεία τῶν Ῥωμαίων
Basileía tôn Rhōmaíōn
Imperium Romanum
	Bysantinska riket; Östromerska riket; Βασιλεία τῶν Ῥωμαίων; Basileía tôn Rhōmaíōn; Imperium Romanum
Flagga	Vapen
	Bysantinska rikets största utsträckning på 560-talet. ; Områden som ingick i den ursprungliga delningen av det romerska kejsardömet i två administrativa enheter.; Områden erövrade under kejsaren Justinianus I. Bysantinska rikets största utsträckning på 560-talet. ; Områden som ingick i den ursprungliga delningen av det romerska kejsardömet i två administrativa enheter.; Områden erövrade under kejsaren Justinianus I.
Huvudstad	Nikomedia (286 - 330) Konstantinopel (330 - 1453) Syrakusa (663 - 669); Nicaea (1204 - 1261, i exil i Kejsardömet Nicaea);
Språk	Latin till 610, sedan grekiska
Religion	Romersk religion och Kejsarkult till och med 380 e.Kr. Kristendom efter 380 e.Kr.
Statsskick	Autokrati
Sista kejsare	Konstantin XI Palaiologos
Bildades	285
– bildades genom	Diocletianus delning av det romerska kejsardömet i två administrativa delar, en västlig och en östlig.
– bildades ur	Romerska kejsardömet
Upphörde	1453
– upphörde genom	Konstantinopels fall
– uppgick i	Osmanska riket
Folkmängd	5 000 0001 (1281)
Valuta	Solidus
	1Uppskattad folkmängd.

Uppslagsordet ”Bysans” leder hit. För den grekiska staden vid platsen för dagens Istanbul, se Byzantion.

Bysantinska riket är en historiografisk term för det romerska kejsardömet under medeltiden med Konstantinopel som huvudstad. Termen avser generellt den östliga fortsättningen av det romerska riket efter antiken, sedan Konstantin I/den store valt Nova Roma (som senare döptes om till Konstantinopel) till huvudstad och på så sätt flyttat rikets centralmakt från Italien till dagens Grekland och Turkiet. Det benämns även som det Östromerska riket (latin: Imperium Romanum Pars Orientalis) eller Östrom, då syftande på att kejsardömet mellan åren 286 och 480 periodvis var delat efter två kejserliga hov, det östliga med centrum i Konstantinopel och det västliga med centrum i Mediolanum och senare Ravenna.

Efter Västroms fall 476 och upplösningen av titeln "västromersk kejsare" 480 var Östrom det enda kvarvarande romerska riket och var då känt i omvärlden och av sig självt som Romerska kejsardömet (latin: Imperium Romanum, grekiska: Basileía tôn Rhōmaíōn), förkunnat av kejsaren Zeno^[1]. I traditionell europeisk historieskrivning har riket under den här tiden och framåt sedan 1500-talet generellt kallats för det Bysantinska riket eller Bysans för att skilja på antikens romerska rike och den medeltida stat som växte fram ur det^[2].

I det östromerska riket kom på sikt arvet från det romerska riket (statsskick, förvaltning och romersk rätt) att mer och mer förenas med grekisk kultur (vilken redan hade varit högt ansedd i antikens Rom) och till viss del hellenistiska kosmopolitismen. Under Theodosius I (r. 379–395) blev kristendomen rikets officiella statsreligion medan de hedniska kulterna förbjöds.^[3]^[4] Följden blev att många tempel och andra uttryck för de gamla religionerna förstördes.^[5] Under kejsar Herakleios (r. 610–641) ersatte grekiskan latinet som imperiets administrativa språk^[6].

Riket nådde sin höjdpunkt under Justinianus I (527–565) då en betydande del av de områden som hade gått förlorade för romarna i samband med Västroms upplösning på 400-talet återerövrades. På 600-talet inleddes ett långvarigt krig med sasaniderna, vilket utarmade rikets finansiella resurser, även den Justinianska pesten var en betydande anledning till rikets gradvisa minskning i makt och kontroll. Den ekonomiska nedgången öppnade i det längre perspektivet vägen för imperiets upplösning.^[7]^[8] Efter nederlaget mot seldjuker i slaget vid Manzikert år 1071 försvagades riket allvarligt och efter det fjärde korstågets plundring av Konstantinopel, som följde på erövringen av staden 1204, återhämtade sig riket aldrig helt trots att staden återtogs 1261. Dess undergång skedde slutligen med Konstantinopels fall för Osmanska riket 1453. Precis som Västroms fall 476 brukar avse slutet på antiken och början av medeltiden brukar det östromerska rikets fall 1453 ses som slutet på medeltiden och början av, eller åtminstone en stor bidragande orsak till, den europeiska renässansen^[9].

^ Stephen Williams och J.G.P. Friell, The Rome that did not fall: the survival of the East in the fifth century, CRC Press, 1999, ISBN 0-203-98231-2. Sida 187.
^ ”Bysantinska riket - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bysantinska-riket. Läst 18 maj 2017.
^ https://ore.exeter.ac.uk/repository/bitstream/handle/10036/30020/TildenP.pdf?sequence=2^{[död länk]}
^ Hughes, Philip (1949), A History of the Church I (rev ed.), Sheed & Ward.
^ Grindle, Gilbert (1892) The Destruction of Paganism in the Roman Empire, pp. 29–30
^ Ostrogorsky 1969, pp. 105–107
^ Liska, George (1998), "Projection contra Prediction: Alternative Futures and Options"
^ Expanding Realism: The Historical Dimension of World Politics, Rowman & Littlefield, ISBN 0-8476-8680-9
^ ”Impact on the Renaissance”. Fall Of Constantinople. http://impactofthefallofconstantinople.weebly.com/impact-on-the-renaissance.html. Läst 18 maj 2017.

[1] Stephen Williams och J.G.P. Friell, The Rome that did not fall: the survival of the East in the fifth century, CRC Press, 1999, ISBN 0-203-98231-2. Sida 187.

[2] ”Bysantinska riket - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bysantinska-riket. Läst 18 maj 2017.

[3] ttps://ore.exeter.ac.uk/repository/bitstream/handle/10036/30020/TildenP.pdf?sequence=2^{[död länk]}

[4] Hughes, Philip (1949), A History of the Church I (rev ed.), Sheed & Ward.

[5] Grindle, Gilbert (1892) The Destruction of Paganism in the Roman Empire, pp. 29–30

[6] Ostrogorsky 1969, pp. 105–107

[7] Liska, George (1998), "Projection contra Prediction: Alternative Futures and Options"

[8] Expanding Realism: The Historical Dimension of World Politics, Rowman & Littlefield, ISBN 0-8476-8680-9

[9] ”Impact on the Renaissance”. Fall Of Constantinople. http://impactofthefallofconstantinople.weebly.com/impact-on-the-renaissance.html. Läst 18 maj 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]