Edvard I av England

Edvard I
Porträtt i Westminster Abbey som tros föreställa Edvard Longshanks
Kung av England
Regeringstid	16 november 1272–7 juli 1307
Kröning	19 augusti 1274 i Westminster Abbey
Företrädare	Henrik III
Efterträdare	Edvard II
Herre över Irland
Regeringstid	16 november 1272–7 juli 1307
Företrädare	Henrik III
Efterträdare	Edvard II
Gemål	Eleonora av Kastilien Margareta av Frankrike
Ätt	Huset Plantagenet
Far	Henrik III
Mor	Eleonora av Provence
Född	17 juni 1239 Westminsterpalatset i London
Död	7 juli 1307 (68 år) Burgh by Sands i Cumberland
Begravd	Westminster Abbey
Heraldiskt vapen

Edvard I (engelska: Edward I), även känd som Edward Longshanks, född 17 juni 1239, död 7 juli 1307, var kung av England 1272–1307.

Han var son till Henrik III av England och Eleanora av Provence. Edvard var cirka 188 cm lång och kallades därför Longshanks (Långskånk) men även Hammer of the Scots (Skottarnas hammare). Under hans regeringstid erövrade England Wales och lyckades behålla Skottland under sin överhöghet. Han tillträdde tronen 21 november 1272 efter faderns död och regerade fram till sin egen död 1307.

Edvard föddes på Westminster Palace 17 eller 18 juni 1239. Han var gift två gånger. I sitt första äktenskap med Eleanora av Kastilien fick han femton barn och hennes död 1290 påverkade Edvard djupt. Han visade sin sorg genom att resa Eleanorkorsen, ett på varje plats där hennes begravningskortege övernattade. I hans andra äktenskap, med Marguerite av Frankrike, dotter till Filip III av Frankrike och Maria av Brabant och känd som Frankrikes pärla av sina engelska undersåtar, föddes tre barn.