Fascism

Fascism är en form av auktoritär ultranationalism som karakteriseras av maktutövande via diktatur, förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över både samhället och individen.^[1][2][3][4] Fascismen är en revolutionär form av ultranationalism med nationens "pånyttfödelse" som mål.^[5] För att förverkliga idén om en pånyttfödelse för nationen vill fascister skapa ett samhälle där människor som har vissa egenskaper och eller kvalitéer ska fylla det fascistiska samhället.^[6][7]

Fascismen förknippas ofta med massrörelse via elitstyre ovanifrån, där individen är underställd statens och kapitalintressens behov.^[4] För att underlätta maktutövandet är fascismens mål att skapa känslor av stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande beskrivning av fascismforskaren Stanley Payne sammanfattar den som ett motstånd mot upplysningens idéer, med mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, traditionsbunden stat.^[4][8]

I sitt ekonomiska utförande har fascismen i de mest prominenta exemplen, det fascistiska Italien och Nazityskland praktiserat keynesiansk kapitalistisk ekonomi med starka inslag av både statlig intervention och privat ägande.^[9][10] Den fascistiska kulturen har ofta uttryck en djupt idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, genom massmöten, nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och våldsamma gatuaktivister, ofta inbegripande en paramilitär milis. Fascismen hyser nästan uteslutande en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå sina mål, inbegripande heroism och chauvinism.^[4] Den fascistiska kulturen hyllar ungdomen, nationell "rening" och nationell återfödelse lett av ett auktoritärt, karismatiskt och ofta personligt politiskt ledarskap, som kan innehålla en personkult kring ledaren.^[11][12]

Fascismen motsätter sig alla "sektionsbaserade" intressen till förmån för ett elitstyrt samhälle och motsätter sig därför oberoende fackföreningar, civilsamhället, strejker, lockouter, frihandel och fri företagsamhet. Då den fascistiska staten antas representera såväl gångna som framtida generationer, och avvisar förnuftsresonemang och diskussioner, avvisas demokratins kvaliteter helt, särskilt en sådan grundad på parlamentarism eller maktdelning. Folkets intressen ska istället tillvaratas genom en auktoritär "demokrati" eller "demokrati genom handling" med allmänviljan i centrum.^{[13][14][15][16][17][18][19][20]}