Filformat

Med filformat avses den interna struktur som digitala datafiler hyser. En fil kan innehålla många olika typer av information, exempelvis en text, en bild, ett musikstycke eller en film. Eftersom informationen kodas och lagras digitalt, behövs en avkodare eller ett program med inbyggd avkodare för att se eller lyssna på innehållet för varje filtyp. Text kan till exempel lagras i en textfil som kan läsas med en textredigerare eller ordbehandlare, en bild kan lagras i en bildfil som kan visas i ett bildredigeringsprogram (eller motsvarande visningsprogram) och så vidare.

Metoden att koda informationen på är ofta avgörande för den tekniska kvalitén på innehållet och dess tillgänglighet, framför allt när det gäller musik- och filmfiler. Om informationen ska spridas och med lätthet kunna avkodas av mottagaren så bör ett vanligt förekommande filformat väljas även om det kanske inverkar negativt på kvalitén. Om det finns höga krav på kvalitén i det som ska lagras bör istället ett filformat som klarar av dessa krav väljas.

Det går oftast att härleda filinnehållet med hjälp av metadata. Ofta framgår filformatet av filnamnets filändelse (filsuffix) eller ur början på själva filen där en header eller ett magiskt nummer brukar ge information om filens innehåll.

Numera upprätthålls en central lista på olika filformat, med tanke på att filtypen entydigt skall kunna beskrivas i MIME-standarden och till exempel HTTP-protokollet. Denna metainformation erbjuds ofta vid filöverföring med e-post eller över WWW men lagras sällan lokalt.

Filformat kan inte ges ensamrätt via copyright eller patent enligt lagar i USA och EU. På så sätt går det att utveckla program som läser filer gjorda i konkurrenters program. Avancerade algoritmer som behövs för att avkoda vissa filformat är dock patenterbara i USA, och GIF-formatet hade patent (som nu gått ut) vilket fick det formatet att gå ned i popularitet.