Hambo

Hambo, som dansas till musik i ¾ takt, tillhör de svenska gammaldanserna. Det finns många olika hambodanser från stora delar av landet och de är en familj inom dansformen polska. Hambon har tydlig betoning på den första taktdelen. Tempot varierar mycket mellan olika hambodanser, från snabbt i stöthambo till långsamt i djup nighambo. Musiken är indelad i repriser (grupper) om åtta takter. De dansande börjar normalt dansa i första takten av en repris. När hambo dansas som vanlig gammaldans upprepar man de fyra motiven dalsteg (två takter), tre steg eller ett tresteg framåt (en takt), omdansning (fyra varv på fyra takter) samt utgång med tre steg framåt (en takt).^[1][2] I folkliga varianter kan det skilja sig mycket, t.ex. genom att även sista takten dansas ut (t.ex. i Hambopolska från Södra Dalarna) och/eller genom att man inte dansar dalsteg utan t.ex. tre steg från och emot varandra eller försteg (t.ex. i Erikssons Hambo från Oviken) eller att bara dalsteg och två varv omdans görs så det blir två hamboomgångar på en repris (t.ex. i Hambo från Bullaren).

Hälsingehambon är ett årligt världsmästerskap i hambo där dansen sker i relativt lågt tempo och med djup nigning.

Vid uppdans för Polskmärke väljer den som dansar upp några (tre eller sex beroende på märkesvalör) bland närmare hundratalet olika polskor. Bland valbara polskor ingår följande hambovarianter: Hambopolska från Södra Dalarna, Erikssons hambo från Oviken, Svedåkers hambo från Oviken och Hambo från Lillhärdal.