Kinesiska

Kinesiska
汉语 / 漢語 ; 中文
Uttal	[xân.ỳ] [hɔ̄ːn.jy̬ː] [ʈʂʊ́ŋ.wə̌n]
Talas i	Kina  Taiwan
Region	Huvudsakligen i östasien och sydöstasien men förekommer över hela världen
Antal talare	1,2 miljarder
Status	Världsspråk
Språkfamilj	Sinotibetanska Kinesiska
Dialekter	Mandarin Jin Wu Gan Xiang Min Hakka Yue Pinghua Hui
Skriftsystem	Traditionell kinesiska Förenklad kinesiska samt transkriptionerna: Zhuyin Pinyin (latin) Xiao'erjing (arabiska) 'Phags-pa (historisk)
Officiell status
Officiellt språk i	Kina  Hongkong  Macao  Taiwan (de facto)  Singapore
Språkmyndighet	Kina – National Commission on Language and Script Work Taiwan – National Languages Committee Hongkong – Civil Service Bureau Malaysia – Chinese Language Standardisation Council of Malaysia Singapore – Promote Mandarin Council
Språkkoder
ISO 639‐1	zh
ISO 639‐2	chi (B) zho (T)
ISO 639‐3	zho – inkluderande kod Individuella koder: cdo – Mindong cjy – Jin cmn – Mandarin cpx – Puxian Min czh – Hui czo – Minzhong gan – Gan hak – Hakka hsn – Xiang mnp – Min Bei nan – Min Nan wuu – Wu yue – Yue csp – Sydpinghua cnp – Nordpinghua och – Fornkinesiska ltc – Medeltidskinesiska lzh – Klassisk kinesiska
Länder där kinesiska är modersmål     Länder med mer än 5 000 000 talare     Länder med mer än 1 000 000 talare     Länder med mer än 500 000 talare     Länder med mer än 100 000 talare     Största kinesisktalande bosättningar Denna artikel innehåller kinesisk text. Utan stöd för viss teckenkodning kan frågetecken, boxar eller andra symboler visas i stället för något av de korrekta kinesiska skriftspråken. Har du problem med detta bör du installera stöd för kinesiska tecken.

Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2022-01) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Kinesiska (traditionell kinesiska: 漢語^?, förenklad kinesiska: 汉语^?, pinyin: hànyǔ, även 中文, pinyin: zhōngwén och 華語/华语, pinyin: huáyǔ) är ett sinotibetanskt språk. Även om kinesiska betraktas som ett enda språk av kulturhistoriska skäl, så skiljer sig många av dess dialekter åt lika mycket som exempelvis germanska språk gör inbördes. Alla dialekter har dock ett gemensamt skriftspråk, med endast mindre inofficiella variationer för dialektala ord eller regional slang.

Närmare en femtedel av världens befolkning har någon form av kinesiska som modersmål, vilket gör det till världens mest talade språk om man går efter antalet modersmålstalare. Som standardkinesiska har språket officiell status i Kina och Taiwan och är ett av fyra officiella språk i Singapore samt ett av sex officiella språk i FN. I form av standardkantonesiska är kinesiska tillsammans med engelska officiellt språk i Hongkong och tillsammans med portugisiska i Macao.

Västerländska begrepp för att beskriva språk skiljer sig i många avseenden från den kinesiska terminologin, dels på grund av den enande kraft som kinesiska tecken utgör, dels på grund av skillnaderna i politisk och social utveckling i Kina i jämförelse med Europa. Efter det romerska rikets sönderfall blev Europa fragmenterat i områden som ofta särskildes genom språk. Kina kunde i en helt annan utsträckning behålla kulturell och politisk enhet inom ett mycket stort geografiskt område genom en gemensam standard för skriftspråk. Detta har lett till att kineser gör en tydligare åtskillnad mellan begreppen "skriftspråk" (文) och "talspråk" (語). Drygt tvåtusen år av gemensamt officiellt skriftspråk upprätthålls än idag och gäller för samtliga dialekter.

Kinesiskan tillhör den sinotibetanska språkfamiljen och är besläktad med tibetanska och burmesiska men är helt obesläktad med geografiskt näraliggande språk som koreanska, vietnamesiska och japanska. Alla dessa språk har dock befunnit sig inom en kultursfär dominerad av kinesiskspråkig kultur, som påverkat de övriga språken i fråga om såväl grammatik som ordförråd. Koreanska skrivs numera huvudsakligen med det inhemska fonetiska alfabetet hangul, men i Sydkorea används fortfarande i viss mån hanja (inlånade kinesiska tecken). I Nordkorea är hanja totalt avskaffat sedan 1950-talet. I japanska är kanji, det japanska namnet för kinesiska tecken, en oumbärlig del av skriven japanska och används i mycket stor utsträckning än idag. Många förslag till ett totalt avskaffande av kanji har presenterats, men inget har varit framgångsrikt. I Vietnam används idag enbart ett eget fonetiskt alfabet, quốc ngữ, som baseras på en modifierad variant av det latinska alfabetet, men språket innehåller fortfarande en stor mängd kinesiska lånord.