Kristen mystik

Kristen mystik är den mystik (grekiska μυστικός, mystikos, fördold, initierad; latin mysticus) som förekommer inom kristendomen.

Mystik är en samlingsterm för erfarenheter av möten eller enhetsupplevelser med det absoluta, den yttersta verkligheten eller Gud. Mystik förekommer i många kulturer, men relationen till institutionaliserade religioner har ibland varit ansträngd. I reformatorisk kristendom har exempelvis länge funnits viss skepsis mot mystik. I romersk-katolsk och grekisk-ortodox tradition har funnits större öppenhet.

Ordet mysterion nämns 27 gånger i Nya testamentet, av allt att döma med betydelsen "det som är fördolt och endast öppet för de invigda.^[1]

I exempelvis buddhistisk och hinduisk meditation är enhetsupplevelser, samadhi (hopsättning) ett mål. Att i kristen mystik eftersträva enhetsupplevelse, unio mystica, enhet mellan människa och Gud, inte bara ett möte "ansikte mot ansikte", har varit problematiskt, vilket har att göra med den traditionella synen på synd i kristendom. Identitetsupplevelse mellan människa och Gud, utplånandet av distansen dem emellan, uppfattades som kätteri av kyrkan under medeltiden.

För att skilja mellan österländsk enhetsupplevelse och kristendomens personliga gudserfarenhet ställde Nathan Söderblom termen "oändlighetsmystik" mot "personlighetsmystik" (Robert Charles Zaehner använde termerna "enhetsmystik" och "teistisk mystik" på motsvarande sätt).

Kristna formuleringar är visio beatifica (latin, 'det saliggörande skådandet'), där "upplysningen" förbereds av en själens "rening" och kontemplation.

Svenska kyrkan har under senare tid officiellt öppnat sig allt mer för kristen mystik, delvis under inflytande från Dag Hammarskjöld och K. G. Hammar, vilket ibland mött viss kritik.^[2][3][4]