Liberalteologi

Liberalteologi betecknar ursprungligen den teologiska liberalismen vid mitten och slutet av 1800-talet men anses känneteckna teologiska inriktningar och idéer redan från sent 1700-tal och framåt. Liberalteologin strävade efter att via kritisk-vetenskapliga angreppssätt, och oavhängigt kyrkolärans dogmer, grunda en idealistisk filosofiskt knuten religiös livsuppfattning. Av detta skäl kom under början av 1900-talet även modern vetenskaplig teologi och bibelkritiskt baserad forskning etc. att i klandrande betydelse kallas liberalteologi. I vår tid tar termen helt och hållet sikte på ståndpunkter i frågor kring kristologi och bibelsyn: - Vem var Jesus? - Är Bibeln guds ord? etcetera.

Liberalteologin är i övrigt knappast enhetlig men innefattar nästan alltid en historisk-kritisk bibelsyn, som dock ofta återfinns även bland dem som inte alls ansluter sig till kärnan i de liberalteologiska ståndpunkterna^[1]. Liberalteologi anses särskilt utbredd i den protestantiska kristna världen, då främst inom nyprotestantismen. I den äldre betydelsen kan liberalteologin även antas betecknande för de emanciperade judarna. Besläktade inriktningar i den romersk-katolska kyrkan kallas modernism.

Medan de första liberalteologerna själva strävade efter att gå tillbaka till vad de uppfattade som en mer ursprunglig kristendom har liberalteologin tidigt och alltjämt uppfattats som syftande till att underminera kristendomen. I senare generationer har många liberalteologiska uppfattningar fått stark genomslagskraft i västerländsk kristendom och till och med tagits upp bland allmänt religionskritiska grupper.

Liberalteologin är ingalunda enhetlig, men bland dess främsta kännetecken märks huvudsakligen den historisk-kritisk hållningen gentemot de religiösa skrifterna samt att förnuftet ställs över uppenbarelsen som en måttstock - vilket inte utesluter att mysteriet kan spela en central roll, om man ser det som något som går utöver men inte emot vad vi kan förstå.