Medeltidens musik

Medeltidens musik är en epok i musikhistorien som inträffade något senare (cirka 800-talet till 1400-talet) än den övriga kulturella medeltiden. Viktiga händelser var uppkomsten av flerstämmighet i sången, t.ex. trecento-madrigalen, Guido av Arezzos notskrift och den gregorianska sången, den mässliturgi som fastställdes av påven Gregorius den store (cirka 540-604, påve fr. 590). För sångens del var språket nästan uteslutande latin. Viktiga influenser kom från judendomen, Orienten och Bysantinska riket, vilket uppblandades med germansk kultur i och med Karl den stores erövringar. Musiken blev under denna tid mer komplicerad med avseende på rytmik och harmoni. Man kan ganska distinkt dela upp medeltidens musik i profan (världslig) och sakral musik (kyrklig). I den profana kulturen var ballader ett viktigt inslag, och vandrande trubadurer var vanligt förekommande. Den sakrala musiken var kyrkans musik och spelades i katedralerna och kyrkorna, medan folkets musik med texter, ofta om kärlek och andra vardagliga ting, var det som spelades av trubadurer och spelmän på gator, marknader och vid festliga tillfällen. Under medeltiden var det mycket vanligt förekommande att kyrkan kopierade populära profana musikstycken och satte en sakral text till dem.