Planckpartikel

En planckpartikel är en hypotetisk partikel vilken definieras som ett litet svart hål vars comptonvåglängd är lika med dess schwarzschildradie.^[1] Således är dess massa ungefär planckmassan, och dess comptonvåglängd och schwarzschildradie är ungefär plancklängden.^[2] Planckpartiklar används ibland som en övning för att definiera planckmassan och plancklängden,^[3] och spelar en viktig roll i vissa modeller av universums utveckling under planckepoken.^[4]

Jämfört med en proton exempelvis, så skulle planckpartikeln vara extremt liten (dess radie är lika med plancklängden, vilket är ungefär 10⁻²⁰ gånger protonens radie) och väldigt massiv (planckmassan är 10¹⁹ gånger protonens massa).^[5] Planckpartikeln skulle också ha en mycket kortvarig existens; den skulle förintas på grund av hawkingstrålning efter cirka 5 × 10⁻³⁹ sekunder.

^ Deza, Michel M.; Deza, Elena (1 juni 2009) (på engelska). Encyclopedia of Distances (1). Berlin: Springer. sid. 433. Libris 11556245. ISBN 978-3-642-00234-2. OCLC 424512032. https://books.google.com/books?id=LXEezzccwcoC&pg=PA433. Läst 19 juli 2020
^ Hoyle, Fred (1993). ”Light element synthesis in Planck fireballs” (på engelska). Astrophysics and Space Science (Kluwer Academic Publishers) 198 (2): sid. 177–193. doi:10.1007/BF00644753. Bibcode:1992Ap&SS.198..177H. ISSN 0004-640X. OCLC 4670603056. http://adsabs.harvard.edu/full/1992Ap%26SS.198..177H. Läst 19 juli 2020.
^ Frieden, B. Roy; Gatenby, Robert A. (2007) (på engelska). Exploratory Data Analysis Using Fisher Information (1). London: Springer. sid. 163. Libris 12061281. ISBN 978-1-84628-777-0. OCLC 649421936. https://books.google.com/books?id=qw5ka5HezacC&pg=PA163. Läst 19 juli 2020
^ Harrison, Edward Robert (2000) (på engelska). Cosmology: The Science of the Universe (2). Cambridge: Cambridge University Press. sid. 424. Libris 5027360. ISBN 0-521-66148-X. OCLC 40632707. https://books.google.se/books?id=kNxeHD2cbLYC&pg=PA424&hl=sv&source=gbs_selected_pages&cad=2#v=onepage&q&f=false. Läst 20 juli 2020
^ Harrison 2000, sid. 478.

[1] Deza, Michel M.; Deza, Elena (1 juni 2009) (på engelska). Encyclopedia of Distances (1). Berlin: Springer. sid. 433. Libris 11556245. ISBN 978-3-642-00234-2. OCLC 424512032. https://books.google.com/books?id=LXEezzccwcoC&pg=PA433. Läst 19 juli 2020

[2] Hoyle, Fred (1993). ”Light element synthesis in Planck fireballs” (på engelska). Astrophysics and Space Science (Kluwer Academic Publishers) 198 (2): sid. 177–193. doi:10.1007/BF00644753. Bibcode:1992Ap&SS.198..177H. ISSN 0004-640X. OCLC 4670603056. http://adsabs.harvard.edu/full/1992Ap%26SS.198..177H. Läst 19 juli 2020.

[3] Frieden, B. Roy; Gatenby, Robert A. (2007) (på engelska). Exploratory Data Analysis Using Fisher Information (1). London: Springer. sid. 163. Libris 12061281. ISBN 978-1-84628-777-0. OCLC 649421936. https://books.google.com/books?id=qw5ka5HezacC&pg=PA163. Läst 19 juli 2020

[4] Harrison, Edward Robert (2000) (på engelska). Cosmology: The Science of the Universe (2). Cambridge: Cambridge University Press. sid. 424. Libris 5027360. ISBN 0-521-66148-X. OCLC 40632707. https://books.google.se/books?id=kNxeHD2cbLYC&pg=PA424&hl=sv&source=gbs_selected_pages&cad=2#v=onepage&q&f=false. Läst 20 juli 2020

[FOOTNOTEHarrison2000sid._[https://books.google.com/books?id=–8PJbcA2lLoC&pg=PA478_478]-5] Harrison 2000, sid. 478.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]