Ras och intelligens

Sambandet mellan det som förr kallades ras och intelligens, idag mellan etnicitet, genetiskt kluster eller nationalitet, och intelligenskvot (IQ), har länge varit en frågeställning inom rasbiologin och ett studieområde inom forskning om intelligens/intelligenstester. Frågan har rönt uppmärksamhet från det att intelligenstester började användas brett vid slutet av första världskriget fram till 1980- och 1990-talet.^[1][2]

Pseudovetenskapliga påståenden om inneboende skillnader i intelligens mellan raser har spelat en central roll i historien om vetenskaplig rasism. De första testerna som visade skillnader i IQ-poäng mellan olika befolkningsgrupper i USA var testerna av amerikanska armérekryter under första världskriget. På 1920-talet hävdade grupper som förespråkade eugenik att dessa resultat visade att afroamerikaner och vissa invandrargrupper var av sämre intelligens än anglosaxiska vita människor, och att detta berodde på inneboende biologiska skillnader. I sin tur använde de sådana övertygelser för att rättfärdiga politik för raslig segregation. Andra studier dök dock snart upp och ifrågasatte dessa slutsatser och argumenterade istället för att armétesterna inte hade kontrollerat tillräckligt för miljöfaktorer, såsom socioekonomisk och utbildningsmässig ojämlikhet mellan svarta och vita människor. Senare observationer av fenomen som Flynn-effekten och skillnader i tillgång till prenatal vård har också betonat sätt på vilka miljöfaktorer påverkar gruppskillnader i IQ. Under de senaste decennierna har närstående förståelse för mänsklig genetik har framskridit, har påståenden om inneboende skillnader i intelligens mellan raser i allmänhet avvisats av forskare på både teoretiska och empiriska grunder.

På individnivå anses kognitiv förmåga vara påverkad både av uppväxtmiljö och de gener personen har ärvt av sina föräldrar.^[3] Heritabiliteten för intelligens brukar skattas någonstans mellan 0.5 och 0.7. ^{[4] [5] [6]} På gruppnivån har dock hypotesen om att biologiskt arv skulle förklara de skillnader i medel-IQ som uppmätts mellan etniska grupper inte fått stöd av den större forskargemenskapen.^[7][8] År 1950 publicerades en rapport av Unescos vetenskapspanel^[9], som skriver att det saknas bevis för skillnader mellan folkgruppers medfödda mentala egenskaper, vare sig i fråga om intelligens eller temperament. Som framgår nedan har forskning från 1990-talet resulterat i konsensus om att rasbegreppet inte är applicerbart på människor^[10][11][12] och ifrågasatt intelligenstesters möjlighet att kunna mäta eventuellt medfött samband mellan intelligens och etnicitet oberoende av folkhälsa, socioekonomiska och kulturella faktorer.