Reggae

Reggae
StilursprungR&B, Jazz, Mento,
Calypso, Ska, Rocksteady,
Rastafariansk chant
Kulturellt
ursprung
Sent 1960-tal, Jamaica,
i synnerhet huvudstaden Kingston
Instrumentbasgitarr - trummor -
percussion - elgitarr (för melodi &rytm)
- keyboard - elorgel - blåsinstrument
Popularitetglobalt sedan mitten av
1970-talet, därefter i omgångar
PåverkatDancehall, Dub, Rap, reggaeton
SubgenrerRoots reggae - Lovers rock - Dubreggae - Toast - Ragga - Popreggae - Conscious dancehall, Reggae fusion, Seggae, 2 Tone, Samba reggae
Regional
miljö
Afrika
Relaterat
Reggae-grammies - Reggaesångare - Rastafari - Bob Marley -
Gatubild från Kingstons centrum.
Studio One i Kingston, Jamaica.
Reggaen har på 30 år spridit sig över hela världen, och i många fall blandats med andra kulturers populärmusik.
Lee "Scratch" Perry – en av reggaemusikens "uppfinnare".
Mickey Dread på bilden introducerade reggaen för punkband som The Clash.
Yellowman var Jamaicas DJ/toaster nummer ett på 1980-talet.
Trummisen Sly Dunbar 1979.
Reggae-basisten Robbie Shakespeare 1978.
Jimmy Cliff var tonårsartist under ska-åren, blev en av de allra största internationella reggaestjärnorna och har även bl.a. skrivit musiken till disneyfilmen Lejonkungen.
Alton Ellis var den mest efterfrågade rocksteady-sångaren i slutet av 1960-talet.
Den mycket snabba ska-musiken var Jamaicas egen musik 1963 – 1966. Sedan slog ska-kulturen igenom i en andra våg i Storbritannien 1979, främst bland vita arbetarklasskillar. Tredje vågen sköljde över USA på 1990-talet.
The Gladiators producerade hitlåtar som "Jah Works" och "Hearsay" med rastafaribudskap under 1970-talet.
Winston Rodney, alias legenden Burning Spear, spelade in sin första reggaesingel "Door Peep"1969, slog igenom internationellt under 1970-talet med låtar som "Man In The Hill" och "Marcus Garvey" och gör fortfarande spelningar över hela världen. Han ses som en av de allra tyngsta roots reggae-artisterna.
UB40 från engelska Birmingham är det ekonomiskt sett mest framgångsrika reggaebandet genom tiderna. Bandet har spelat roots reggae och lovers rock, och det är skickligt arrangerade covers av kärlekslåtar från de jamaicanska rocksteady-åren och tidiga reggae-åren som sålt bäst.
David Hinds, sångare i legendariska Steel Pulse från Birmingham i England.
Stephen Marley, som främst utmärkt sig som reggaeproducent och studiotekniker, är den av Bob Marleys söner som fått huvudansvaret för de av faderns inspelningar som ägs av familjens företag Tuff Gong och i vilka sammanhang dessa får mixas om eller återanvändas till exempel i kombination med amerikanska hiphop-artister.
David "Ziggy" Marley är äldre bror till Stephen Marley och är den av Bob Marleys söner som lyckats bäst internationellt.
Dancehallartisten Busy Signal.
Åren 1965-1971 ingick Grant i gruppen The Equals. Sin troligen största hit hade Grant på 1980-talet med låten Gimme Hope Jo'anna som kritiserade apartheidregimen i Sydafrika.

Reggae är en bred och uttalat rytmisk musikgenre som utvecklades på den lilla karibiska ön Jamaica under 1960- och 1970-talen, och som sedan spritts över hela världen. Den har många stilar och subgenrer. Reggae har i likhet med rocksteady fötts ur den på 1960-talet på Jamaica omåttligt populära ska-musiken. Ska, en snabb och intensiv musik som hade rötter i gungande New Orleans-baserad rhythm and blues, blommade upp som en inhemsk musikstil på Jamaica i samband med självständigheten från Storbritannien 1962. Samtidigt föddes den jamaicanska musikindustrin, inom vilken musikproducenterna haft en minst lika viktig roll som musikerna för reggaens uppkomst och fortsatta utveckling. Rocksteady, med långsamt tempo, passivt trummande och avancerade basgitarrslingor, var mest populär från 1966 till 1970.[1] År 1968 började man tala om reggae, men först 1973-1974 hittade den sin klassiska form med påverkan från afrikanska och inhemska rastafarianska trummor. En växelverkan mellan trummor med betoning på tredje taktslaget och s.k. skanks från (främst) rytmgitarr resulterade i en populärmusik med accentuerad, ibland närmast hypnotisk, rytm. Samtidigt började den lilla ö-nationen leverera internationella artister som Bob Marley and the Wailers, Peter Tosh, Jimmy Cliff, Toots and The Maytals, Bunny Wailer och Burning Spear. Av dessa nådde Bob Marley and the Wailers på åtta år (1973–1981) ut till alla världens kontinenter och folkslag (utom kommunistvärlden, men Sovjetunionen tillät UB40 att spela i landet sedan Gorbatjov fått makten) och inspirerade ungdomar i hela världen att börja spela reggae.

Reggae måste emellertid inte bestå av skanks. Redan i början av 1970-talet plockade musikproducenter bort mycket av rytmgitarren när de gjorde instrumentala s.k. dub-versioner av reggaehits. Mycket av dagens mixade klubb- och dansmusik i helt olika musikkulturer som USA och Indien har en del av sina rötter i jamaicanska musikproducenters gränslösa experimenterande med att effektfullt lyfta fram trummor och bas i instrumentalversioner av reggaehits. Nyabinghi eller binghi är en rytm inom reggae som inte är lik den klassiska. Den spelas i 4/4-takt på tre trummor: bastrumman thunder som ofta anger rytmen med en öppen ton första taktslaget och en dämpad slaglängd på tredje, mellantrumman funde och den lilla och högt stämda repeater. Denna reggaerytm användes av The Wailers redan 1973 i låten "Rasta Man Chant", och artisten Ras Michael förknippas intimt med reggaestilen, som inte sällan används i reggaeballader som "Hail The King" med Fantan Mojah och "Serious Times" med Gyptian, för att ta några moderna exempel. Binghi är den elektriska, populära versionen av det ritualtrummande som utförs som en gemensam meditativ praxis vid de religiösa sammankomster som rastafarianer har i Jamaica.

  1. ^ May, Chris, (2009; 2012). ”Various Artists: Rocksteady: The Roots Of Reggae”. Nättidningen All About Jazz. AOL Music. http://www.allaboutjazz.com/php/article.php?id=34239. Läst 15 maj 2012. 

© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search