Tidig kristendom

Tidig kristendom, också kallat tidiga kyrkan eller fornkyrkan, avser kristendomens äldsta tid, från apostlarnas och nya testamentets tid fram till cirka år 325 med Första konciliet i Nicaea, där en enhetlig bekännelse antogs. Detta skedde vid samma tid som kristendomen under kristne kejsar Konstantin den store blev officiellt tillåten religion, och förföljelserna mot kristna i allmänhet upphörde tillfälligt. Den första tiden i fornkyrkan finns återgiven i Apostlagärningarna och i viss mån i Nya testamentets brev.