Vidskepelse

Uppslagsordet ”Superstition” leder hit. För låten av Stevie Wonder, se Superstition (låt).

Vidskepelse, superstition, är en tankevilla om verklighetens beskaffenhet som inte baserar sig på kunskap eller förnuft. Den kan ses som en sofistikerad form av skrock (ty. Aberglaube) eller en osofistikerad form av esoterism. Övertro (eng. Blind faith) är en synonym beteckning i sin ena betydelse.^{[förtydliga]} Tre synonyma och delvis överlappande uttryck på svenska bäddar inte för en heltäckande definition. I begreppet vidskepelse kan även inbegripas misstro mot vetenskaplig rationalitet och vetenskaplig metod. Dessa förhållanden uppvisar stor regional variation och generella trender är inte givna. Begreppet undviks numera enligt Nationalencyklopedin i vetenskapliga diskurser eftersom det anses nedsättande.

Vidskepelse har ofta ställts emot den i en viss kultur rådande religiösa uppfattningen, så att uppfattningar, vanor eller riter som inte har grund i den etablerade religionen i ett samhälle, alternativt som har grund i den etablerade religionen men som av omgivningen anses som "överdrivna", har kommit att klassas som vidskepelse. Att få etiketten vidskeplig betraktas därför i allmänhet som nedsättande. Ovidius och Titus Livius använde begreppet superstitio (jämför engelskans superstition) för att beteckna en överdriven tro på eller rädsla för magi, medan Cicero använde samma begrepp som benämning på föräldrar som ägnade sig åt överdrivna ritualer för sina nyfödda barn att försäkra sig om att dessa skulle överleva och därmed kunna begrava föräldrarna. Även grekerna under antiken ansåg att överdriven rädsla för gudar var något negativt, och de använde den nedsättande benämningen desidaimonia för att beteckna detta. Medeltidens lärda betecknade varje tro eller lära som stod i strid med kristendomen som vidskepelse. Idag är det vanligare att betrakta övertygelser som står i strid med vetenskap som vidskepelse. Många^[vem?] ateister och agnostiker anser att varje religion baseras på vidskepelse i någon form.