Barnfattigdom

Barnfattigdom avser situationer där barn lever i familjer eller hushåll med inkomster som är så låga att de inte kan tillgodose familjens eller hushållets grundläggande behov som mat, kläder, tryggt boende och tillgång till utbildning och sjukvård. Begreppet har olika definitioner, främst vad avser fattigdom. Med barn avses vanligen individer fram till 18-årsdagen.

Den politiska diskussionen om barnfattigdom på 2000-talet handlar främst om välutvecklade industriländer.^{[källa behövs]} Med fattigdom kan avses relativ fattigdom, en familjeinkomst som är väsentligt lägre än medel- eller medianvärdet och/eller berättigar till bidrag. Det finns flera definitioner för hur den relativa fattigdomsnivån ska mätas. Relativ fattigdom kan aldrig utrotas.

Med fattigdom i absoluta termer avses en familjeinkomst under en viss nivå i kronor och ören, till exempel måttet extrem fattigdom, som för barnens del förknippas med undernäring, hög barnadödlighet och barnarbete i stället för skolgång. Detta hör numera till historien, utom i några länder i Afrika och södra Asien. Child Development Index (CDI) är ett mått utvecklat av brittiska Rädda barnen, och anges på en skala från 0 (bäst) till 100 (sämst). CDI är en sammanvägning av följande indikatorer:^[1]

• Utbildningsnivå (andelen barn i skolåldern som inte är inskrivna i skolan).
• Hälsa (barnadödlighet under fem års ålder)
• Föda och svält (andelen barn under fem års ålder som är måttligt eller allvarligt underviktiga, definierat som två standardavvikelser under medianvikten för åldersgruppens referenspopulation)