Eunoia

Eunoia kommer från det grekiska ordet εύνοια som betyder 'välvilja' eller 'vänligt sinnad'. Inom retoriken står eunoia för en av de tre huvudkategorierna (arete, fronesis och eunoia) som enligt Aristoteles tillsammans definierar en talares ethos.^[1] Om en talare följer dessa tre huvudkategorier blir vederbörande retoriskt fullmyndig och en "vir bonus dicendi peritus" ('en bra person, skolad i talekonst'), vilket innebär att talaren visar sig både tekniskt och socialt kunnig.^[2]

Under huvudkategorin eunoia faller talarens uppvisande gentemot lyssnarna in. Det är för en talare nödvändigt att publiken upplever att talaren förhåller sig välvillig gentemot publiken och sätter publikens intressen före sina egna. Detta för att skapa anledning för publiken att lyssna på vad talaren har att säga och följa vederbörandes råd. Vidare skapas alltså eunoia i förhållande till publiken för att publiken ska vara mottaglig och medgörlig. Som talare är det alltså viktigt att ta in publiken, visa sitt intresse och sin sympati gentemot den. Att som talare använda sig av sarkasm eller visa sig elak gentemot sin publik lönar sig sällan och kan istället slå tillbaka mot talaren.^[3] Artighet, och att talaren berättar för publiken att vederbörande är glad över att den är där, räcker långt.^[4]