Ferrihydrit

	Ferrihydrit
	Gruvdränering från Ohio. Den orange beläggningen på stockarna är ferrihydrit.
Kategori	Oxidmineral
Dana klassificering	04.03.02.02
Strunz klassificering	4.FE.35
Kemisk formel	(Fe3+)2O3·0.5H2O
Färg	Mörkbrun, gulbrun
Förekomstsätt	Aggregat, mikroskopiska kristaller
Kristallstruktur	Hexagonal
Transparens	Opak
Streckfärg	Gulbrun
Referenser

Ferrihydrit är en orangefärgad järnoxid med den ungefärliga kemiska formeln Fe₂O₃ · 1,4H₂O. Den är mycket vanlig i naturen, och förekommer till exempel i B-horisonten i podsoler, och i myrmalm. Den är vitt utbredd på jordens yta,^[5]^[6] och en trolig beståndsdel i utomjordiska material.^[7]

Den är den järnoxid som fälls ut först när lösta Fe³⁺-joner hydrolyseras och bildas i flera typer av miljöer, från sötvatten till marina system, akviferer till hydrotermiska varma källor och fjäll, jordar och områden som påverkas av gruvdrift. Den kan fällas ut direkt från syresatta järnrika vattenlösningar, eller av bakterier antingen som ett resultat av en metabolisk aktivitet eller passiv sorption av löst järn följt av kärnbildningsreaktioner.^[8] Ferrihydrit förekommer också i kärnan av ferritinproteinet från många levande organismer, för intracellulär lagring av järn.^[9]^[10]

Ferrihydrit utbildar inga stora kristaller och återfinns som extremt små partiklar. Därför är ferrihydritens specifika yta mycket stor (mellan 200 och 900 m²/g), vilket innebär att den har en stor förmåga att binda vissa lösta ämnen från vattnet, se vidare järnoxider. Efter en tid omvandlas ferrihydrit ofta till någon av järnoxiderna goethit eller hematit.

^ ”Ferrihydrite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Ferrihydrite.shtml. Läst 24 oktober 2011.
^ ”Ferrihydrite mineral information and data”. mindat.org. http://www.mindat.org/min-1493.html. Läst 24 oktober 2011.
^ ”Handbook of Mineralogy”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120716041121/http://www.handbookofmineralogy.com/pdfs/ferrihydrite.pdf. Läst 24 oktober 2011.
^ Mineralienatlas
^ J. L. Jambor, J.E. Dutrizac, Chemical Reviews, 98, 22549–2585 (1998)
^ R. M. Cornell R.M., U. Schwertammn, The iron oxides: structure, properties, reactions, occurrences and uses, Wiley–VCH, Weinheim, Germany (2003)
^ M. Maurette, Origins of Life and Evolution of the Biosphere, 28, 385–412 (1998)
^ D. Fortin, S. Langley, Earth-Science Reviews, 72, 1–19 (2005)
^ N. D. Chasteen, P. M. Harrison, Journal of Structural Biology, 126, 182–194 (1999)
^ A. Lewin, G. R. Moore, N. E. Le Brun, Dalton Transactions, 22, 3597–3610 (2005)

[1] ”Ferrihydrite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Ferrihydrite.shtml. Läst 24 oktober 2011.

[2] ”Ferrihydrite mineral information and data”. mindat.org. http://www.mindat.org/min-1493.html. Läst 24 oktober 2011.

[HBM-3] ”Handbook of Mineralogy”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120716041121/http://www.handbookofmineralogy.com/pdfs/ferrihydrite.pdf. Läst 24 oktober 2011.

[atlas-4] Mineralienatlas

[5] J. L. Jambor, J.E. Dutrizac, Chemical Reviews, 98, 22549–2585 (1998)

[6] R. M. Cornell R.M., U. Schwertammn, The iron oxides: structure, properties, reactions, occurrences and uses, Wiley–VCH, Weinheim, Germany (2003)

[7] M. Maurette, Origins of Life and Evolution of the Biosphere, 28, 385–412 (1998)

[8] D. Fortin, S. Langley, Earth-Science Reviews, 72, 1–19 (2005)

[9] N. D. Chasteen, P. M. Harrison, Journal of Structural Biology, 126, 182–194 (1999)

[10] A. Lewin, G. R. Moore, N. E. Le Brun, Dalton Transactions, 22, 3597–3610 (2005)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]