Gutar

Ej att förväxla med Goter.
Sverige på 1100-talet, före införlivningen av Finland under 1200-talet.
  Gutar
  Svear
  Götar

Gutar är det gutniska/gotländska namnet för gotlänningar och hette så tidigare även på fornsvenska och forndanska. I singularis sade man förr på Gotland antingen "gute" eller "gut" och adjektivformen kunde vara både "gutnisk" och "gutisk. Namnet torde härröra från ett äldre urgermanskt gut- med betydelsen ’utgjuta’, möjligen som en beteckning för män och är formellt identiskt med folknamnet goter.[1][2] Gutarnas språk kallas under sitt äldsta skede forngutniska och var så säreget att det räknas som en särskild gren av de nordiska språken.[3]

Traditionen berättar att gutarna skall ha fått sitt namn från en man vid namn Gute, sonson till Gotlands upptäckare Tjelvar. Tillsammans med sina bröder Graip och Gunfjaun delade han på Gotland vid föräldrarnas död, men behöll själv överstyrelsen. Från dessa tre härstammade sedan den gutniska befolkningen.[4]

Ordet gutar används än idag som beteckning för infödda gotlänningar, särskilt av gutarna själva.

  1. ^ Andersson, Thorsten (1996) "Göter, goter, gutar", Namn och Bygd
  2. ^ Fornvännen 1969, Elias Wessén, s 21
  3. ^ Palm, Rune (2004). Vikingarnas språk: 750-1100. Stockholm: Norstedt. sid. 329. Libris 9492437. ISBN 91-1-301086-7 
  4. ^ Gannholm, Tore, red (1994). Guta lagh: med Gutasagan. Stånga: Ganne Burs. sid. 98-99. Libris 7796785. ISBN 91-972306-1-8 

© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search