Krisbearbetning

Krisbearbetning (engelska: debriefing) är en form av bearbetning med syfte att minska stressreaktionerna efter ett trauma (posttraumatiskt stressyndrom) samt påskynda återhämtningsprocessen. Man går även igenom om patienten är i behov av ytterligare hjälp. Man tror att ju tidigare som personen får hjälp efter traumat, desto lägre är risken för att utveckla varaktiga psykiska besvär. Det finns olika varianter av krisbearbetning och Mitchells modell (också kallad CISD) för krisbearbetning består av sju faser; introduktion, fakta, tanke, känslor, symtom, undervisning samt avslutning. Den bör hållas en till tre dagar efter en traumatisk händelse. Oftast handlar det om ett möte som varar i två till tre timmar. Antalet deltagare bör vara max 12 st och alla ska vara kvar under hela samtalet.

När det gäller traumatiska händelser skiljer man på primärt drabbade (de som var direkt inblandade), sekundärt drabbade (räddnings-, insats- och utryckningspersonal), tertiärt drabbade (vittnen till händelsen) och övriga drabbade (anhöriga och kollegor till primärt drabbade, de som nästan blev drabbade, med flera). Krisbearbetning utvecklades av Mitchell och Everly för arbete med sekundärt drabbade