Sekularabbot

En sekularabbot, även kallad, sekulär abbot, världslig abbot,^[1] abbotgreve^[2] eller lekmannaabbot, var en lekman som förvaltade ett klosters egendom och erhöll delar av dess inkomster utan att leda den inre verksamheten. Sådana förordnanden förekom i Västeuropa under tidig medeltid. En kvinna kunde få liknande uppdrag som sekularabbedissa för ett kvinnokloster.