Bottenviken

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Bottenviken (finska: Perämeri, tidigare Kainuunmeri) är ett innanhav mellan Finland och Sverige och består av den inre delen av Bottniska viken. Bottenviken gränsar i söder till Norra Kvarken som i sin tur i sydväst gränsar till Bottenhavet. Bottenviken är ganska grund och fryser mestadels till under vinterhalvåret.

Bottenviken är ett av världens sötaste havsvattenområden, salthalten är endast 0,30–0,35 procent.^[1] Skälet till detta är att tillrinningen främst kommer från älvarna som mynnar ut i området och inte från övriga Östersjön. Detta gör vattnet direkt drickbart även för människor, även om industriföroreningar medfört viss nedsmutsning av vattnet.

Effekterna av tidvatten är i Bottenviken försumbara. Vattenståndet kan vid hårda vindar bli upp till 1,5 meter över eller under normalvattenstånd; mer vanliga är skillnader på 0,5–0,8 meter från normalvattenstånd.^[2]

Ytan uppgår till 36 800 kvadratkilometer, volymen till 1 490 kubikkilometer. Medeldjupet är 43 meter och det största djupet är 146 meter. På den finska sidan är medeldjupet cirka 30 meter och den djupaste platsen finns vid ön Lönkytin i Haukipudas. Där är djupet 54 meter. Flera älvar, både på den svenska och den finska sidan, har sitt utflöde i Bottenviken.

De viktigaste hamnarna på den svenska sidan är Kalix, Luleå, Piteå och Skellefteå, på finska sidan Ajos i Kemi, Yxpila i Karleby, Brahestad, Oritkari^(en) i Uleåborg och Röyttä i Torneå. Mellan Kemi och Uleåborg finns en 10 meter djup djupfarled.