Deep Impact och den nyss släppta nedslagskroppen. | |
Status | Slutfört |
---|---|
Typ | Sond |
Program | Discoveryprogrammet |
Organisation | NASA |
Större entreprenör | Ball Aerospace & Technologies, JPL |
NSSDC-ID | 2005-001A[1] |
Uppdragets varaktighet | 8 år, 6 månader, 26 dagar |
Sista kontakt | 8 augusti 2013 |
Webbplats | Deep Impact |
Uppskjutning | |
Uppskjutningsplats | Cape Canaveral Air Force Station, SLC-17B |
Uppskjutning | 12 januari, 2005 |
Uppskjutningsfarkost | Delta II |
Omloppsbana runt Solen | |
Förbiflygning av Tempel 1 | |
Datum | 5 juli 2005 |
Minsta avstånd | ~500 km |
Egenskaper | |
Massa | 650 kg + 370 kg |
Effekt | 620 W från solceller |
Deep Impact är en rymdsond som NASA sände iväg till kometen Tempel 1. Sonden sköts upp den 12 januari 2005. Syftet var att studera kometens sammansättning genom att låta en del av sonden (en nedslagskropp, impactor) kollidera med kometen. Den 4 juli 2005 släpptes nedslagskroppen från modersonden och kolliderade med kometen kl 5:52 UTC. Kollisionen rörde upp stoff från det inre av kärnan och medgav fotografering av nedslagskratern. Fotografierna visade att kometen innehöll mer damm och stoff och mindre vatten än förväntat. Nedslaget genererade ett stort och ljust stoftmoln, som oväntat skymde sikten mot nedslagskratern.
Tidigare sonder till kometer, som Giotto och Stardust, var ämnade att flyga förbi målen, och kunde alltså bara fotografera och undersöka ytan från håll. Deep Impact var den första sond som rörde upp material från ytan, och ledde till stort intresse från media, internationella forskare och amatörastronomer.
När huvuduppdraget genomförts lades förslag att fortsätta nyttja sonden. Den 31 december 2007 flög så sonden förbi Jorden för att påbörja sitt utökade uppdrag, benämnt EPOXI, med syfte att studera dels exoplaneter, dels kometen Hartley 2.[2]
© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search