Doxa

För andra betydelser, se Doxa (olika betydelser).

Doxa (från klassisk grekiska δόξα från δοκεῖν dokein, "att föreställa sig", "att ha en insikt om", "tro") är ett grekiskt ord som betyder allmän 'uppfattning', 'åsikt' eller 'tro'. Det brukades av de grekiska retorikerna som ett verktyg för att formge argument genom att utgå från allmänna föreställningar. Doxa missbrukades också enligt Platon av sofisterna för att förleda folket, vilket ledde till att Platon fördömde den atenska demokratin.

Ordet doxa började användas i en ny betydelse de sista århundradena före Kristus, när Septuaginta översatte det hebreiska ordet för ära (כבוד, kavod) till doxa. Denna översättning av Gamla testamentet brukades ofta av den tidiga kristna kyrkan, och citeras ofta av författarna till Nya testamentet. Detta innebär att den nya betydelsen av doxa som 'ära' gör stycken i Nya testamentet tvetydiga, och i Grekisk-ortodoxa kyrkan uppfattas tillbedjan av Gud som den sanna tron. I det sammanhanget speglar doxa beteenden och praktiker för tillbedjan och Kyrkans tro, snarare än den personliga uppfattningen. Sammansmältningen av dessa uttryck återspeglas i modern tid i ortodoxi och heterodoxi. Någon liknande sammansmältning förekommer egentligen inte inom Rysk-ortodoxa kyrkan som använder ordet слава (slava), vilket betyder 'ära', och ordet славие (slavije) i betydelsen 'handlingen att ära' i ord som православие (pravoslavie) vilket betyder 'ortodoxi', eller mera ordagrant 'att ära [Gud] på rätt sätt'.^{[källa behövs]}