Elektronaffinitet

Elektronaffinitet är den förändring i energi (mäts i KJ/mol) som sker när en neutral atom eller molekyl i gasfas tar upp en elektron.^[1]

När en elektron ska adderas på en neutral atom eller en neutral molekyl i gasform frigörs det (exotermreaktion) eller behövs det tillsättas energi (endotermreaktion). Förändringen mellan den neutralt laddade atomen/molekylen i gasform och den negativt laddade atomen/molekylen i gasforms energi är första elektronaffiniteten. För att få fram den första elektronaffiniteten så mäts den energi som frigörs eller tillsätts när 1 mol neutrala atomer i gasfas tar upp varsin elektron och formar 1 mol, negativa joner i gasform. En negativ elektronaffinitet innebär att energi måste tillföras för att en elektron ska binda till den neutrala atomen i gasform. När elektroaffiniteten är positiv betyder det att energi frigörs när elektronen binder till den neutrala atomen i gasform. Elektronaffinitet mäts enbart på atomer i gasfas, det beror på att i fast och flytande form påverkas energinivåerna av de atomer som befinner sig runtomkring. Elektronaffinitet kan även beskrivas som mängden energi som behöver tillsättas för att lossa en elektron från en redan negativ atom. Adderas det en elektron till en redan negativ atom krävs det mer energi och det är vad som mäts i den andra elektronaffiniteten. ^[2][3]