Evert Taube

	Evert Taube; RNO, LMA
	Evert Taube på scenen 1961.
Födelsenamn	Axel Evert Taube
Född	12 mars 1890 ; Göteborgs Karl Johans församling, Göteborg, Sverige
Död	31 januari 1976 (85 år) ; Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
Bakgrund	Sverige
Maka	Astri Bergman ; (1925–1976; hans död)
Genre	Visa
Roll	Sångare, musiker, poet, författare, visdiktare, manusförfattare, konstnär
Instrument	Sång, luta, gitarr
År som aktiv	1918–1974
	Utmärkelser Bellmanpriset (1950); De Nios Stora Pris (1959); Evert Taube-stipendiet (1960); Illis Quorum (1960); Gustaf Fröding-stipendiet (1962); Hedersdoktor vid Göteborgs universitet (1966); Stockholms stads hederspris (1973); KTH:s stora pris (1974)

För andra betydelser, se Evert Taube (olika betydelser).

Axel Evert Taube, född 12 mars 1890 i Göteborgs Karl Johans församling, Göteborg, död 31 januari 1976 i Maria Magdalena församling, Stockholm,^[1]^[2] var en svensk författare, kompositör, trubadur, lutspelare, manusförfattare och konstnär. Taube var dessutom argentinsk medborgare.^[3] Han tillhörde en obetitlad gren av den adliga ätten Taube.^[4]

Taubes samlade litterära bidrag får honom att räknas som en av Sveriges nationalskalder. Hans rika produktion omfattar prosa och poesi samt teckningar, akvarell- och oljemålningar, men det är för visorna, sammanlagt över 200, som han är mest känd. Hans prosa omfattar bland annat reseskildringar och romaner.

En bild föreställande Evert Taube finns på den svenska 50-kronorssedeln sedan 1 oktober 2015.^[5]

^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
^ Taube var vid frånfället skriven på Södermalmstorg 4, 5 trappor. Källa: Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8
^ Timm, Mikael. Evert Taube. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 128. ISBN 91-0-055971-7. ””Ett praktexempel är berättelsen om hur han blev argentinsk medborgare genom att hitta en depesch som presidenten Sáenz Peña tappat bort på väg till en broinvigning. När Taube överlämnat den får han medborgarskap och medalj på stället.””
^ Hans Gillingstam: Taube i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 augusti 2010.
^ ”Riksbankens sida om de nya sedlarna”. Arkiverad från originalet den 15 november 2014. https://archive.is/20141115150134/http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Pressmeddelanden/2011/Sveriges-nya-sedlar-och-mynt/. Läst 15 november 2014.

[1] Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund

[2] Taube var vid frånfället skriven på Södermalmstorg 4, 5 trappor. Källa: Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8

[3] Timm, Mikael. Evert Taube. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 128. ISBN 91-0-055971-7. ””Ett praktexempel är berättelsen om hur han blev argentinsk medborgare genom att hitta en depesch som presidenten Sáenz Peña tappat bort på väg till en broinvigning. När Taube överlämnat den får han medborgarskap och medalj på stället.””

[4] Hans Gillingstam: Taube i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 augusti 2010.

[5] ”Riksbankens sida om de nya sedlarna”. Arkiverad från originalet den 15 november 2014. https://archive.is/20141115150134/http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Pressmeddelanden/2011/Sveriges-nya-sedlar-och-mynt/. Läst 15 november 2014.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Evert Taube RNO, LMA
Evert Taube på scenen 1961.
Födelsenamn	Axel Evert Taube
Född	12 mars 1890 Göteborgs Karl Johans församling, Göteborg, Sverige
Död	31 januari 1976 (85 år) Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
Bakgrund	Sverige
Maka	Astri Bergman (1925–1976; hans död)
Genre	Visa
Roll	Sångare, musiker, poet, författare, visdiktare, manusförfattare, konstnär
Instrument	Sång, luta, gitarr
År som aktiv	1918–1974
Utmärkelser Bellmanpriset (1950) De Nios Stora Pris (1959) Evert Taube-stipendiet (1960) Illis Quorum (1960) Gustaf Fröding-stipendiet (1962) Hedersdoktor vid Göteborgs universitet (1966) Stockholms stads hederspris (1973) KTH:s stora pris (1974)