Franska kolonialimperiet

Det franska kolonialimperiet (franska: Empire colonial français) omfattade de utomeuropeiska kolonier, protektorat och mandatområden som kom under franskt styre från 1500-talet och framåt. Före första världskriget var Frankrikes koloniala imperium det näst största i världen efter det brittiska imperiet.^[1]

Frankrike började etablera kolonier i Amerika, Västindien och Indien på 1500-talet, men förlorade de flesta av sina ägodelar till Storbritannien och Spanien efter nederlaget i sjuårskriget. Frankrike återuppbyggde ett nytt imperium mestadels efter 1850, främst fokuserat på Afrika, Indokina, och södra Stilla havet. Efter det fransk-tyska kriget, där Tyskland blev den ledande ekonomiska och militära makten på Kontinentaleuropa, sågs förvärv av kolonier och återuppbyggnad av ett imperium som ett sätt att tillhandahålla arbetskraft och öka Frankrikes globala prestige.^[2]

Ett viktigt mål var mission civilisatrice, det "civiliserande uppdraget". Även om assimilering erbjöds behandlades kolonialbefolkningen som undersåtar och inte medborgare. Frankrike skickade ett relativt lågt antal nybyggare till sitt imperium, med det anmärkningsvärda undantaget Algeriet, där de franska bosättarna tog makten samtidigt som de var en minoritet.^[3]

Under andra världskriget tog Charles de Gaulle och de fria franska styrkorna kontroll över de utomeuropeiska kolonierna, vilka de använde som baser för att befria Frankrike. Efter krigsslutet började anti-koloniala rörelser dock utmana det franska styret, och både Indokina och Algeriet blev självständiga efter krig mot Frankrike.^[4] Efter dessa konflikter skedde en relativt fredlig avkolonisering på andra håll efter 1960.

Den nya franska konstitutionen från 1946 upprättade den franska unionen, som gav begränsad lokal autonomi till de utomeuropeiska besittningarna och bestod till 1958.^[5] Nyare rester av kolonialriket integrerades i Frankrike som utomeuropeiska departement och territorier inom den franska republiken. 2021 uppgick dessa till sammanlagt 119 394 km², med en befolkning på 2,8 miljoner. Länkar mellan Frankrike och dess tidigare kolonier kvarstår genom organisationer som OIF,^[6] CFA-franc^[7] och gemensamma militära operationer som Operation Serval.^[8]

^ French Colonialism: sid. xv–xx. 2023-07-31. doi:10.1017/9781108874489.002. http://dx.doi.org/10.1017/9781108874489.002. Läst 4 juli 2024.
^ Chafer, Tony (2002). The end of empire in French West Africa: France's successful decolonization?. Berg. ISBN 978-1-85973-552-7. Läst 4 juli 2024
^ Barclay, Fiona; Chopin, Charlotte Ann; Evans, Martin (2018-04-03). ”Introduction: settler colonialism and French Algeria” (på engelska). Settler Colonial Studies 8 (2): sid. 115–130. doi:10.1080/2201473X.2016.1273862. ISSN 2201-473X. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/2201473X.2016.1273862. Läst 4 juli 2024.
^ SHIPWAY, M. J. (1998-04-01). ”Review. Greater France: A History of French Overseas Expansion. Aldrich, Robert”. French Studies 52 (2): sid. 242–242. doi:10.1093/fs/52.2.242. ISSN 0016-1128. http://dx.doi.org/10.1093/fs/52.2.242. Läst 4 juli 2024.
^ ”French Union | Napoleonic, Revolution & Empire | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/French-Union. Läst 4 juli 2024.
^ ”La Francophonie – from cultural exchange to political purpose” (på engelska). www.eda.admin.ch. https://www.eda.admin.ch/eda/en/fdfa/fdfa/aktuell/newsuebersicht/2020/12/francophonie.html. Läst 4 juli 2024.
^ ”CFA Franc | History and information | BCEAO.” (på engelska). www.bceao.int. 1 juni 2016. https://www.bceao.int/en/content/history-cfa-franc. Läst 4 juli 2024.
^ ”Why France Failed in Mali” (på amerikansk engelska). War on the Rocks. 21 februari 2022. https://warontherocks.com/2022/02/why-france-failed-in-mali/. Läst 4 juli 2024.

[1] French Colonialism: sid. xv–xx. 2023-07-31. doi:10.1017/9781108874489.002. http://dx.doi.org/10.1017/9781108874489.002. Läst 4 juli 2024.

[2] Chafer, Tony (2002). The end of empire in French West Africa: France's successful decolonization?. Berg. ISBN 978-1-85973-552-7. Läst 4 juli 2024

[3] Barclay, Fiona; Chopin, Charlotte Ann; Evans, Martin (2018-04-03). ”Introduction: settler colonialism and French Algeria” (på engelska). Settler Colonial Studies 8 (2): sid. 115–130. doi:10.1080/2201473X.2016.1273862. ISSN 2201-473X. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/2201473X.2016.1273862. Läst 4 juli 2024.

[4] SHIPWAY, M. J. (1998-04-01). ”Review. Greater France: A History of French Overseas Expansion. Aldrich, Robert”. French Studies 52 (2): sid. 242–242. doi:10.1093/fs/52.2.242. ISSN 0016-1128. http://dx.doi.org/10.1093/fs/52.2.242. Läst 4 juli 2024.

[5] ”French Union | Napoleonic, Revolution & Empire | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/French-Union. Läst 4 juli 2024.

[6] ”La Francophonie – from cultural exchange to political purpose” (på engelska). www.eda.admin.ch. https://www.eda.admin.ch/eda/en/fdfa/fdfa/aktuell/newsuebersicht/2020/12/francophonie.html. Läst 4 juli 2024.

[7] ”CFA Franc | History and information | BCEAO.” (på engelska). www.bceao.int. 1 juni 2016. https://www.bceao.int/en/content/history-cfa-franc. Läst 4 juli 2024.

[8] ”Why France Failed in Mali” (på amerikansk engelska). War on the Rocks. 21 februari 2022. https://warontherocks.com/2022/02/why-france-failed-in-mali/. Läst 4 juli 2024.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]