Generalkonfederation

I Polens historia används beteckningen konfederation för de förbund, som under senare hälften av 1600-talet och i synnerhet under 1700-talet ofta ingicks av medlemmar av adeln (szlachtan) i ett eller annat politiskt syfte. Flera av dessa förbund blev av stor betydelse för det polska rikets öde.

Om ett sådant förbund omfattade adeln i hela landet, kallades den generalkonfederation och fick omfattande makt över hela landet; kungen själv ställde sig stundom i spetsen för sådana. Utmärkande för dessa konfederationer var, att deltagarna handlade i eget intresse och att beslut fattades med enkel majoritet. Härigenom möjliggjordes ett hastigt och bestämt resultat av överläggningarna, medan däremot riksdagarnas (sejmen) verksamhet förlamades genom instruktioner, som band landskapsombuden, och genom användning av det ryktbara liberum veto.

Några av konfederationerna var: