Gustav II Adolf

Gustav II Adolf
Samtida porträtt av Gustav II Adolf tillskrivet Jacob Hoefnagel.
Kung av Sverige
Regeringstid	30 oktober 1611–6 november 1632 (21 år och 7 dagar)
Kröning	12 oktober 1617 i Uppsala domkyrka
Företrädare	Karl IX
Efterträdare	Kristina (regerande drottning av Sverige)
Valspråk	Ära vare den högste, de sinas tillflykt (latin: Gloria altissimo suorum refugio) Med Gud och de segerrika vapnen (latin: Deo et victricibus armis) Gud (är) med oss (tyska: Gott mit uns)
Gemål	Maria Eleonora av Brandenburg
Barn	Kristina[1] Kristina Gustaf Gustafsson
Ätt	Vasaätten
Far	Karl IX
Mor	Kristina av Holstein-Gottorp
Född	9 december (enl. g.s; 19 december enl. n.s.) 1594 Slottet Tre Kronor i Stockholm
Namnteckning
Död	6 november (enl. g.s; 16 november enl. n.s.) 1632 (37 år och 333 dagar) Lützen, Sachsen-Anhalt i Tyskland
Begravd	22 juni 1634 Riddarholmskyrkan i Stockholm
Heraldiskt vapen
Monogram

Gustav II Adolf, född 9 december (enl. g.s.) 1594 på Tre Kronor i Stockholm, död 6 november (enl. g.s.) 1632 utanför Lützen, var Sveriges kung 1611–1632. För eftervärlden är Gustav II Adolf mest känd som den som grundlade det svenska stormaktsväldet som skulle göra landet till en av Europas största och ledande nationer under den tidigmoderna perioden. Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar, då han förnyade krigskonsten vilket har gjort honom känd som "den moderna krigföringens fader".^[2][3] Hans gärningar avgjorde den politiska och religiösa maktbalansen i Europa, men under hans tid reformerades även landets styrelse. Han hedrades år 1633 av Sveriges riksdag med namnet Gustav Adolf den store. Han kallades också Lejonet från Norden.

Gustav Adolf ärvde den svenska tronen efter sin fars, Karl IX, död, och tillträdde tronen vid 16 års ålder. Sverige var då ett fattigt land med en svag armé som var i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Gustav Adolf var en mycket välbildad man och med hjälp av Axel Oxenstierna omformade han landets regering, och med ett flertal innovationer omvandlade han den svenska armén till Europas mest moderna, vältränade och fruktade. Under hans ledning slöts fred med Danmark och på slagfältet besegrades Polen och Ryssland, där han erövrade mark i Livland och Ingermanland. Hans mest välkända handling var när han lät Sverige gå in i det trettioåriga kriget, där han stod på de protestantiska ländernas sida mot de romersk-katolska arméerna under den tysk-romerske kejsaren. Han slog den kejserliga armén under slaget vid Breitenfeld, och intog flera städer och provinser i Tyskland. Han var därmed redo att erövra den kejserliga tronen och bli en av Europas stora ledare, men han stupade i strid under slaget vid Lützen den 6 november 1632 (till hans minne därefter kallad Gustav Adolfsdagen).

Han var son till Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp, barnbarn till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud, gift 25 november 1620 med Maria Eleonora av Brandenburg och far till drottning Kristina. Hans namn finns på torg och statyer i Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Borås, Sundsvall, Tartu och Åbo. Den lutherska skolan Gustavus Adolphus College i USA är döpt efter honom.