Immanuel Kant

Immanuel Kant
Född	Emanuel Kant 22 april 1724[1][2][3] Königsberg[4]
Död	12 februari 1804[1][5][3] (79 år) Königsberg[6]
Begravd	Königsbergs domkyrka
Medborgare i	Konungariket Preussen
Utbildad vid	Königsbergs universitet Collegium Fridericianum
Sysselsättning	Filosof[7][8], pedagog, universitetslärare, matematiker, författare[9], fysiker, bibliotekarie, antropolog, rättsfilosof
Arbetsgivare	Königsbergs universitet
Noterbara verk	Kritik av det rena förnuftet, Kritik av det praktiska förnuftet, Kritik av omdömeskraften, Prolegomena till varje framtida metafysik och Grundläggning av sedernas metafysik
Gift med	ogift
Föräldrar	Johann Georg Kant Anna Regina Kant
Namnteckning
Redigera Wikidata

Immanuel Kant (tyska: [ɪˈmaːnu̯eːl ˈkant]),^[10][11] född 22 april 1724 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad), död 12 februari 1804 i Königsberg, var en tysk filosof och grundare av den kritiska filosofin. Kant skrev banbrytande verk, bland annat inom områdena etik och kunskapsteori. Han levde hela sitt liv i Königsberg. Ett av hans viktigaste arbeten är Kritik av det rena förnuftet från 1781.

Kant formulerade det kategoriska imperativet 1785 (bör ej sammanblandas med det hypotetiska imperativet), vars vanligaste formulering lyder: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag". Som kunskapsteoretiker och metafysiker har Kant fått flera efterföljare, bland andra Schopenhauer och Fichte.