Iridium

	Iridium
Rh; ↑; Ir; ↓; Mt	Osmium ← Iridium → Platina
Generella egenskaper
Relativ atommassa	192,217 u
Utseende	Silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet	22 560 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	2 739 K (2 466 °C)
Kokpunkt	4 701 K (4 428 °C)
Molvolym	8,52 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	26,1 kJ/mol
Ångbildningsvärme	604 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	135 (180) pm
Kovalent radie	137 pm
Jonisationspotential	Första: 880 kJ/mol; Andra: 1 600 kJ/mol; (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Xe] 4f14 5d7 6s2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 15, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	6, 4, 3, 2 (svag bas)
Elektronegativitet	2,20 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	kubisk (ccp)
Ljudhastighet	4 825 m/s
Elektrisk konduktivitet	19,7 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet	6,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Den här artikeln handlar om grundämnet. För kommunikationssystemet, se Iridium (satellittelefoni).

Iridium är en vit metall med något gulaktig ton i platinafamiljen. Till platinametallerna hör även platina, osmium, palladium, rutenium och rodium. Iridium upptäcktes av engelsmannen Smithson Tennant i resterna efter att råmaterial av platina hade upplösts av kungsvatten. Namnet kommer antingen av gudinnan Iris eller latinets iris, ”regnbåge”, men bägge syftar på iridiums olikfärgade salter, som dessutom är kraftiga.

Tennant gjorde upptäckten 1803. Det var också han som namngav det nyupptäckta elementet.^[1]

^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ne

[ne-1] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ne

[1]