Kalla kriget

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kalla kriget

12 mars 1947 – 26 december 1991 (44 år och 9 månader)

NATO och   Warszawapakt-staterna under kalla kriget

De "tre världarna" under kalla kriget, april–augusti 1975   Första världen: Västblocket lett av USA och dess allierade   Andra världen: Östblocket lett av Sovjetunionen, Kina och deras allierade   Tredje världen: Alliansfria och neutrala länder

Svampmolnet efter kärnvapenprovet Ivy Mike 1952; ett av mer än tusen sådana tester som utfördes av USA mellan 1945 och 1992

Med sin bror på ryggen vandrar en koreansk flicka förbi en M46 Patton-stridsvagn vid Haengju, Sydkorea, 1951

Det kalla kriget var en period av skarpa motsättningar utan konventionellt krig, mellan främst Sovjetunionen och USA, deras respektive huvudsakliga ideologiska övertygelser (kommunism och kapitalism) och deras respektive allierade stater, från omkring 1945, precis efter andra världskrigets slut, till omkring 1990. Som slutpunkter för konflikten nämns ofta Berlinmurens fall den 9 november 1989, återförenandet av Tyskland den 3 oktober 1990 och Sovjetunionens sammanbrott den 25 december 1991. Även Michail Gorbatjovs maktövertagande i Sovjetunionen i mars 1985 brukar ses som en viktig del. Det finns ingen självklar förklaring till begreppet "Kallt krig" men bör ha att göra med "frostiga/kyliga" relationer mellan USA och Sovjetunionen, samt att kriget aldrig blev "varmt", det vill säga ingen direkt militär sammandrabbning mellan stormaktsblocken.

Relationerna under det kalla kriget var många gånger kyliga, men ledde aldrig till något officiellt konventionellt krig mellan USA och Sovjetunionen. Deras militära styrkor möttes dock ofta i väpnad konflikt under mindre konflikter, till exempel Koreakriget. Perioden dominerades från tidigt 1950-tal av så kallad terrorbalans och kapprustning mellan de två stora blocken. I Europa delades kontinenten i två delar av järnridån, där västalliansen Nato stod mot Warszawapakten. Ibland talar man om två kalla krig, ett första från 1945 till slutet av 1960-talet (med det tidiga 1970-talet präglat av nedrustningsavtal), och ett andra från 1970-talets slut, medan den period av relativ avspänning däremellan i så fall inte skulle räknas som kallt krig. Sedan 1990-talet räknar man dock ofta hela perioden.

Det kalla kriget har på olika sätt starkt påverkat och präglat främst Europa, men även Afrika, Asien, Centralamerika och Sydamerika. Väpnade konflikter i de senare områdena underblåstes i praktiken ofta genom att en stridande part allierade sig med något av blocken i det kalla kriget, vilket i sin tur föranledde deras motståndare till att söka hjälp hos det andra blocket. På så vis kunde man få pengar och vapen.

En brännpunkt mellan stormakterna (supermakterna) var det delade Tyskland, och särskilt Berlinfrågan. Berlin delades under ockupationen efter andra världskriget i Västberlin och Östberlin, där Berlinmuren mellan 1961 och 1989 skilde de två halvorna åt.