Kamakura

För staden, se Kamakura, Kanagawa.

Japans historia
Den här artikeln är en del i serien Japans historia:
Förhistoria
Jōmon (10 000 f.Kr.–)
Yayoi (250 f.Kr.–250 e.Kr.)
Yamato
Kofun (250–710)
Asuka (538–710)
Senklassisk tid
Nara (710–781)
Heian (781–1192)
Första shogunatet
Kamakura (1185–1333)
Ashikaga (1338–1573)
Sengoku
Sengoku (1467–1568)
Azuchi (1568–1600)
Andra shogunatet
Edo (1603–1868)
Expansionismen
Meiji (1868–1912)
Expansionismen
Andra världskriget (1941–1945)
Modern tid
Efterkrigstiden (1945–)
Se även: Shogun · Japans kejsare · Nengō · Huvudstäder

Kamakura (鎌倉) var en period i Japans historia mellan åren 1185 och 1333 och som följdes av Ashikagaperioden.

Kamakuraperioden inleds i och med att Minamoto no Yoritomo år 1192 utnämnts till Shogun. Ibland daterar man dock periodens början till 1185. Yoritomo dog samma år som han kröntes, sedan han kastats av hästryggen i samband med en militärparad. Hans äldste son abdikerade 1203 och när hans siste son, Minamoto no Sanetomo, hade mördats 1219 fanns inga arvingar kvar av Minamoto-släktens huvudlinje. Houjou-ätten, vilken Yoritomos änka Houjou no Masako tillhörde och som var släkt med Taira-ätten, kom att bli dominerande i Kamakura-shogunatet. Houjou-ättens överhuvud, Masakos bror Yoshitoki, gjorde dock inga anspråk på shogun-titeln utan lät istället ett spädbarn av Fujiwara-ätten, som på mödernet var släkt med Yoritomo, hämtas till Kamakura för att tillträda posten som Shogun. Precis som pensionerade kejsare hade härskat å en omyndig regerande kejsares vägnar under beteckningen insei, regerade Houjou å den omyndige shogunens vägnar genom befattningen shikken. Yoshitokis son Yasutoki blev den som konsoliderade såväl Kamakura-shogunatet som Houjous makt över detta, han etablerade ett kollektivt ledarskap som hade stora framgångar ända fram till Kamakuras fall 1333.