Katalanska

katalanska
català, valencià, català-valencià-balear
Katalanskans utbredning i Europa.
Talas i	Spanien  Frankrike  Italien  Andorra
Region	Spanien: Katalonien, Valencia, Balearerna, östra Aragonien, El Carche Frankrike: Roussillon Italien: Alghero
Antal talare	4,1–9,2 miljoner (2012[1])
Status	relativt stabilt (lokalt hotat)
Språkfamilj	indoeuropeiska språk romanska språk italo-västliga galloromanska occitanoromanska katalanska
Officiell status
Officiellt språk i	Andorra  Katalonien  Valencia (som valencianska)  Balearerna Alghero Perpignan[2]
Språkmyndighet	Institut d'Estudis Catalans, Acadèmia Valenciana de la Llengua
Språkkoder
ISO 639‐1	ca
ISO 639‐2	cat
ISO 639‐3	cat
SIL	cln

Katalanska (català, i Valenciaregionen även valencià – valencianska) är ett romanskt språk (eller språkgrupp) som talas i östra Spanien, Andorra, delar av Frankrike, samt i staden Alghero på Sardinien. Språket talas/behärskas av någonstans mellan 7,2^[1] och 9,8 miljoner människor, varav knappt 7^[1] miljoner i Spanien.

I de tre spanska regionerna Katalonien, Valencia och Balearerna är katalanskan officiellt språk, en status som saknas i Aragonien (gränsområdet La Franja är katalansktalande) och El Carxe i Murcia. Utanför Spanien är språket även officiellt i Andorra och Alghero. I franska Katalonien ("Nordkatalonien": Roussillon/Pyrénées-Orientales) har språket numera fått erkännande av de lokala myndigheterna, men det saknar fortfarande officiell status. Katalanskan är Europeiska unionens största minoritetsspråk.

Katalanskan är uppdelad på ett antal dialekter och flera skriftformer. Varianten i Valenciaregionen – valencianska – har något större likhet med spanskan, medan språket på Balearerna (baleariska) bevarat fler äldre element från latin. Katalanskan är liksom occitanska ett occitanoromanskt språk, och många katalanska ord är mer lika sina franska än spanska motsvarigheter.

Under 500 års utveckling i Spanien har katalanskan lånat drag från spanskan, samtidigt som språket av politiska skäl tidvis varit förbjudet. Katalanskan talas idag i sitt spanska utbredningsområde parallellt med spanska, vilket lett till både en utbredd tvåspråkighet och – åtminstone i Katalonien – ökad katalansk nationalism.