Kinas historia

Kinas historia – tidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 403–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
Songdynastin 960–1279
Liaodynastin 907–1125
Jindynastin 1115–1234
Västra Xia 1038–1227
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Shundynastin 1644–1645
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–1949
Folkrepubliken Kina 1949–
Republiken Kina (Taiwan) 1949–
redigera

Kinas historia är över 3 000 år lång då de äldsta skriftliga källorna är från 1200-talet f.Kr.^[1]

De första spåren av en jordbruksbaserad kultur (Yangshaokulturen) dateras till cirka 6000 f.Kr. Runt 3000 f.Kr. hade man gått över till bronsålder där framförallt Sanxingduikulturen och Longshankulturen bör nämnas. Dessa kulturer var hövdingastyrda stamsamhällen, och det var tidigast någon gång runt 2200 f.Kr. som det första kungadömet upprättades i form av Xiadynastin, en mytologisk dynasti vars existens inte är vetenskapligt bevisad.

Shangdynastin (cirka 1600–1000 f.Kr.) var tills relativt nyligen även den ansedd som rent mytisk tills en av dess huvudstäder grävdes ut och man fann ett arkiv, varvid uppgifter i senare skriftliga källor kunde bekräftas. Shangdynastins härskare var på många sätt lik de egyptiska faraonerna; han sågs som en levande gud som var absolut härskare över både världsliga och andliga frågor.

Efter Shangdynastins fall upprättades 1040 f.Kr. Zhoudynastin, det första fullt utvecklade feodalsystemet i Kinas historia. I och med Zhou infördes begreppet "Himlens mandat" (天命 tīanmìng) som det som legitimerade den härskande monarkens styre. Härskaren var inte längre en gud i sig själv, som under Shang, utan som en "Himlens son" (天子 tīanzi) som styrde med den mer abstrakta "Himlens" tillåtelse. Detta kom genom Kinas historia att utnyttjas av såväl sittande härskare som upprorsmän för att antingen upprätthålla eller störta det styre som förespråkades.

Konceptet om ett Kina som ett enat rike uppstod däremot inte förrän 221 f.Kr. då kejsaren av Qin tog makten genom att med militära medel krossa allt motstånd och ena Kina under en kejsare. Den resulterande Qindynastin blev mycket kortlivad och splittrades efter kejsaren Qin Shi Huangs död 210 f.Kr. Arvet kejsaren av Qin lämnade efter sig var mycket påtagligt. Idén om ett enat Kina i form av ett kejsardöme hade slagit rot i det kinesiska medvetandet.

Under 2000 år varvades perioder av splittring och decentralisering med upprättandet av nya kejsardynastier (vanligen efter en invasion norrifrån) med centralisering och många blomstringsperioder inom kultur, vetenskap och jordbruk. Inte förrän 1912, då den moderna Republiken Kina grundades upphörde den sista kejsardynastins (Qingdynastin) formella makt över Kina.