Konstantin den store

Konstantin den store
Kejsare av romarriket
Del av staty föreställande Konstantin den store i Kapitolinska museerna i Rom.
Regeringstid	25 juli 306 – 22 maj 337
Företrädare	Constantius I
Efterträdare	Konstantin II Constantius II Constans
Gemål	Minervina Fausta
Barn	Constantina Helena Crispus Konstantin II Constantius II Constans
Personnamn	Flavius Valerius Constantinus (födelsenamn); Flavius Valerius Aurelius Constantinus Augustus (som kejsare)
Ätt	Konstantinska dynastin
Föräldrar	Constantius I Chlorus Helena
Född	27 februari ca. 272 Naissus, Moesia Superior
Religion	Kristendom Romersk religion (tidigare)
Död	22 maj 337 (65 år) Nicomedia

Konstantin den store, eller Konstantin I, (Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantinus) född 27 februari 272 i Naissus (nuvarande Niš i Serbien), död 22 maj 337 i Nikomedia (nuvarande İzmit i Turkiet), var romersk kejsare från det att han utropades till augustus av sina trupper den 25 juli 306 till sin död. Han var ensam kejsare från 324. Han är känd för att ha tillåtit kristendomen i romarriket vilket senare under samma århundrade ledde till att kristendomen blev statsreligion. Han är också känd för att ha grundat den nya huvudstaden Konstantinopel (dagens Istanbul) år 324. Han var son till Constantius I Chlorus och Flavia Julia Helena. Han är även helgonförklarad av den östortodoxa kyrkan och räknas som isapostolos.

Konstantin utfärdade ediktet i Milano 313 genom vilket han och hans medkejsare Licinius hävde förföljelsen av de kristna. Han sammankallade konciliet i Nicaea 325 vilket inledde favoriseringen av kristendomen på bekostnad av andra religioner i romerska riket och kom att bli avgörande för kristendomens framtid. Sedan Konstantin blivit ensam kejsare inledde han grundandet av Konstantinopel och flyttade 330 rikets huvudstad dit. Konstantin, som enligt traditionen mottog dopet på sin dödsbädd, kallades den "förste kristne kejsaren" av Lactantius och Eusebios.