Korrosion

Korrosion i havsmiljö.

Korrosion (från latinets corrodere som betyder fräta sönder)[1], frätning, innebär att ett material, vanligtvis en metall, löses upp genom en kemisk, oftast elektrokemisk, reaktion till en mer stabil form, som exempelvis oxider, hydroxider och sulfider.[2] Även andra material än metaller, såsom plaster eller keramer, kan korrodera. I dagligt tal syftar man dock vanligen till korrosion av metaller, när man använder begreppet korrosion.[3]

  1. ^ Westrin et al. (1911), Nordisk familjebok 14, Nordisk familjeboks förlags AB: Stockholm, sid. 1075
  2. ^ Campbell, F. C. (2008) (på engelska). Elements of Metallurgy and Engineering Alloys. Materials Park, USA: ASM International®. sid. 323. ISBN 0-87170-867-1 
  3. ^ Handbok i rostskyddsmålning av allmänna stålkonstruktioner. Stockholm: Korrosionsinstitutet. 1999. sid. 7. ISBN 91-87400-09-X. Läst 25/6/2015 

© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search