Kriget i Donbass

Denna artikel eller detta avsnitt behandlar ett pågående skeende. (2022-02) Informationen kan vara inaktuell och ändras snabbt.

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2019-08) Motivering: Information från 2015, 2016, 2017 och 2022 saknas i stort sett. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Kriget i Donbass (Konflikten i östra Ukraina – från 2014)
Plats	I de sydöstra regionerna av Ukraina
Datum	23 februari 2014 - pågår (10 år, 5 månader och 17 dagar)
Karaktär	Demonstrationer, kravaller, ockupationer av offentliga byggnader, utropanden av separata republiker, krig/inbördeskrig[1]
Part I	Regeringen Jatsenjuk I/II → Regeringen Hrojsman Petro Porosjenko
Part II	Proryska grupper i södra och östra Ukraina: Federala staten Nya Ryssland (Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Lugansk)
Ledare I	Arsenij Jatsenjuk → Volodymyr Hrojsman Petro Porosjenko
Ledare II	Aleksandr Zachartjenko Igor Plotnitskij
Syfte	Bland annat rättigheter för ryskspråkiga alt. anslutning till Ryssland
Resultat	Ukraina har förlorat kontrollen över områden i Östra Ukraina
Döda	12 800–13 000 till slutet av 2018[2], 119 under 2019
Skadade	30 000[2]
Övrigt	Flyktingar:[3][4] *730 000 flyktingar från Ukraina till Ryssland * 466 829 internflyktingar inne i Ukraina år 2014[5], varav minst 23 barn.[6][7]

Kriget i Donbass,^[8] även beskriven som konflikten i östra Ukraina eller Donbasskonflikten,^[9] är en militär konflikt i den ukrainska delen av Donetsbäckenet. Konflikten rör kontrollen över den östligaste delen av landet – oblasterna Donetsk och Luhansk – och inleddes våren 2014, efter att Euromajdan lett till att president Viktor Janukovytj avsatts från sin post. Därefter ifrågasatte många etniska ryssar i de östra och sydöstra delarna av landet den nya regeringens legitimitet, vilket ledde till demonstrationer och oroligheter.^[10]

Efter att Rysslands militära ledning dragit nytta av situationen och samtidigt annekterat Krim, utbröt strider i landets båda östligaste oblast. Etniska ryssar tog kontroll över delar av området och utropade under april månad 2014 separatiska "folkrepubliker" (Folkrepubliken Donetsk respektive Folkrepubliken Lugansk), samtidigt som man genomförde omdiskuterade folkomröstningar om oblastens status. Lokala miliser tog samtidigt över den militära (och till stor del även civila) kontrollen över området.

Efter att Petro Porosjenko 25 maj 2014 valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet). Ukrainas armé och de frivilliga förbanden återtog under sommaren delar av området, samtidigt som separatisterna, med omfattande stöd från Ryssland,^[11][12][9] befäst kontrollen över territoriet runt och öster om städerna Donetsk och Luhansk.

Diplomatiska initiativ har fram till 2018 endast lett till kortare vapenvilor, samtidigt som strider tidvis blossat upp mellan på den ena sidan ukrainsk militär och frivilliga paramilitära förband med visst inslag av utländska legosoldater och på andra sidan lokala proryska miliser, som enligt många rapporter får militärt stöd från Ryska federationen. Striderna har mattats av och frontlinjen permanentats, i något som i allt väsentligt påminner om en frusen konflikt. Liknande frontlinjer i konfliktzoner i regionen finns vid Nagorno-Karabach, Sydossetien, Abchazien och Transnistrien – alla med Ryssland som allierad eller skyddsmakt på den ena sidan av konflikten.