Krimkrisen

Rysslands annektering av Krim 2014
Plats	Krim
Datum	Från 23 februari 2014. Numera en frusen konflikt.
Karaktär	Demonstrationer, militär närvaro, ockupation
Part I	Krim Ryska federationen
Part II	Ukraina
Ledare I	Sergej Aksionov Vladimir Putin
Ledare II	Oleksandr Turtjynov Arsenij Jatsenjuk Petro Porosjenko
Resultat	Krim och Sevastopol annekteras av Ryssland, trots omvärldens protester
Döda	2–3 civila[1][2][3][4][5] 1 på ryska/krimska sidan[6]
Gripna	(75 i Donetsk[7])
Övrigt	>13 200 flyktingar (från Krim)[8]

Rysslands annektering av Krim 2014, eller Krimkrisen, är en frusen konflikt om halvön Krims nationella status. Konflikten trappades upp i slutet av februari 2014, efter att demonstrationer och blodiga kravaller i Ukrainas huvudstad Kiev lett till att den politiska oppositionen tagit över makten. Den rysktalande befolkningsmajoriteten i Krim hade i stora drag varit lojal med den då avsatte presidenten Viktor Janukovytj.

I slutet på februari iscensattes ett politiskt uppror i autonoma republiken Krim^[9], där de upproriska fått assistans från Ryska federationen som militärt intervenerat – mer eller mindre öppet – i konflikten. Rysk militär (som genom avtal har en flottbas på halvön) hade deltagit i militärinsatser över hela Krim, där den ryska svartahavsflottan beslagtog och intog flera militärbaser.^[10] Krimregimen har också stoppat de ukrainskspråkiga TV-kanalernas sändningar.^[11]

Krims parlament deklarerade Autonoma republiken Krims självständighet 11 mars 2014,^[12] vilket endast erkändes av Ryssland, varefter man ombildade sig till Republiken Krim (som även inkluderade staden Sevastopol). Republiken Krim och staden Sevastopol blev efter en folkomröstning annekterade av Ryska federationen 18 mars 2014, som två separata enheter i federationen. "Västvärlden" menade att folkomröstningen som låg till grund för detta bröt mot folkrätten och därmed var olaglig.^[13] 27 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution där den fördömde Rysslands annektering av Krim och Sevastopol.^[14]

Den nya regimen i Kiev försatte Ukrainas försvarsstyrkor i höjd beredskap och inledde ett närmande till EU. Observatörer från OSSE sändes till Ukraina vid ett flertal tillfällen under krisen men förvägrades tillträde till Krim. Ukraina bad om hjälp från Nato, som tillsammans med Sverige under mars 2014 sände spaningsplan till sina östra gränsområden för att "övervaka situationen". Efter ryska belägringar och stormningar av ukrainska militärbaser utrymdes dessa av ukrainsk personal/militär under månadens lopp. Ukrainsk militär blev beskjutna men ska inte ha skjutit tillbaka, i många fall eftersom de saknade aktiv stridsledning från sina överordnade.^[15][16][17]

I februari 2015 publicerade den icke-statskontrollerade ryska dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som gjorde gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.

För första gången sedan andra världskriget hade en europeisk stat erövrat och annekterat en del av ett annat land. Omvärlden reagerade kraftigt på annekteringen. Ryssland anklagades både för att ha brutit mot folkrätten och mot flera internationella avtal.^[18]