Kyrkoprovins

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En kyrkoprovins är ett område, som främst inom den romersk-katolska kyrkan är avsett som en administrativ mellannivå mellan påvestolen och stiften. Den består vanligen av flera stift och ett ärkestift (ibland även av ett eller flera underlydande ärkestift) och leds av ärkebiskopen i det överordnade ärkestiftet. Denne kallas ibland även primas eller metropolit för att skilja denne från underlydande ärkebiskopar och ibland även underlydande kyrkoprovinser. Till exempel är påven Italiens primas och ärkebiskopen av Canterbury "primas av hela England" (primate of all England) och således engelska kyrkans ledare trots att en kyrkoprovins finns i norra England under ärkebiskopen av York som även kallas "primas av England". I vissa sällsynta fall bär ärkebiskopen och ledaren för en kyrkoprovins titeln patriark, till exempel patriarken av Venedig.

Begreppet kommer från den romerska administrativa termen provins (latin província, 'ämbetsområde'). I den tidiga kyrkan kallades en kyrkoprovins för metropolis (grek. meter, ’moder’ och polis ’stad’), biskopen i provinshuvudstaden kallades för metropolit.^[1]

I romersk-katolska kyrkan utgörs provinsen ibland av en stat (i det medeltida Norden och ofta i stater där katolicismen är i minoritetsställning). Men i centrala och södra Europa finns sedan gammalt många kyrkoprovinser inom samma stat. Exempelvis i det moderna Frankrike finns det 16 kyrkoprovinser och 24 ärkebiskopar och i dagens Italien finns det 42 kyrkoprovinser, 62 ärkebiskopar och sammanlagt 217 biskops- och ärkestift, samt ytterligare 8 från stiften territoriellt självständiga och med stiften jämbördiga enheter, varav 2 prelaturer och 6 kloster. Antalet stift där går tillbaka på en romersk tradition att alla städer i princip skulle ha en biskop, bland annat för att kunna utföra sakramentet konfirmation åt varje konfirmand i stiftet genom att ge smörjelse åt dem. Därför fanns även hjälpbiskopar.

Även den anglikanska kyrkogemenskapen har kyrkoprovinser (till exempel är England som nämnts indelat i kyrkoprovinserna York och Canterbury) och ortodoxa kyrkor har ärkebiskopsdömen och metropolitdömen som kyrkoprovinser.