Litium

Ångtryck
	Litium
H; ↑; Li; ↓; Na	Helium ← Litium → Beryllium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	6,94 (6,938–6,997) u
Utseende	Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.	0,534 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten	0,512 g/cm3
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	453,65 K (180,5 °C)
Kokpunkt	1 603 K (1 330 °C)
Kritisk punkt	3 220 K (2 946,85 °C); 67 MPa (extrapolerad)
Molvolym	13,02 × 10−6 m³/mol
Värmevärde	−298 J/(kg × K)
Smältvärme	3 kJ/mol
Ångbildningsvärme	147,1 kJ/mol
Specifik värmekapacitet	3 482 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet	24,86 J/(mol × K)
Atomära egenskaper
Atomradie	152 pm
Kovalent radie	128 pm
van der Waalsradie	182 pm
Elektronaffinitet	59,6 kJ/mol
Jonisationspotential	Första: 520,2 kJ/mol; Andra: 7 298,1 kJ/mol; Tredje: 11 815 kJ/mol; (Lista)
Arbetsfunktion	2,9 eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[He] 2s1
e− per skal	2, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	+1
Oxider (basicitet)	Li2O (starkt basisk)
Elektronegativitet	0,98 (Paulingskalan); 0,912 (Allenskalan)
Normalpotential	−3,04 V
Diverse
Kristallstruktur	Kubisk rymdcentrerad ;
Ljudhastighet	6000 m/s
Termisk expansion	46 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga	84,8 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet	10,6 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet	92,8 nΩ × m (20 °C)
Magnetism	Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet	1,4 × 10−5
Youngs modul	4,9 GPa
Skjuvmodul	4,2 GPa
Kompressionsmodul	11 GPa
Mohs hårdhet	0,6
Brinells hårdhet	5 MPa
Identifikation
CAS-nummer	7439-93-2
EG-nummer	231-102-5
Pubchem	3028194
RTECS-nummer	OJ5540000
Historia
Namnursprung	Från grekiska lithos, ”sten”
Upptäckt	Johan August Arfwedson (1817)
Första isolation	William Thomas Brande (1821)
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
	Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
	GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
H-fraser	H260, H314
EUH-fraser	EUH014
P-fraser	P223, P231+232, P280, P305+351+338, P370+378, P422
EU-märkning av farliga ämnen
	EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
R-fraser	R14/15, R34
S-fraser	S(1/2), S8, S43, S45
NFPA 704
	2 3 2 W
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Litium, uttal: li't(s)ium (latinskt namn Lithium), är grundämne nummer tre (3) i det periodiska systemet. Litium tillhör gruppen alkalimetaller och har kemiskt tecken Li.

Litium var det första grundämne som utsattes för en helt artificiell kärnreaktion. John Cockcroft och Ernest Walton bombarderade 1932 Litium-7 kärnor med protoner från en partikelaccelerator. Försöket resulterade i en splittring av Li-kärnorna på ett sådant sätt, att två helium-kärnor bildades.^[10]

^ Här anges det av IUPAC rekommenderade standardvärdet. Se: Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements 2009 (IUPAC Technical Report). In: Pure and Applied Chemistry. 2010, S. 1 (doi:10.1351/PAC-REP-10-09-14).
^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
^ N. N. Greenwood und A. Earnshaw: Chemie der Elemente. 1. Auflage, VCH, Weinheim 1988, ISBN 3-527-26169-9, S. 97.
^ Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente. S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage, Walter de Gruyter, 2005, ISBN 978-3-11-017485-4, S. 361.
^ Robert C. Weast, (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, Seiten E-129 bis E-145. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
^ – Online Etymological Dictionary
^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8010
^ Richard T Weidner, Robert L Sells, Allyn and Bacon, Boston 1960.

[1] Här anges det av IUPAC rekommenderade standardvärdet. Se: Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements 2009 (IUPAC Technical Report). In: Pure and Applied Chemistry. 2010, S. 1 (doi:10.1351/PAC-REP-10-09-14).

[IUPAC-2] IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.

[Greenwood-3] N. N. Greenwood und A. Earnshaw: Chemie der Elemente. 1. Auflage, VCH, Weinheim 1988, ISBN 3-527-26169-9, S. 97.

[Harry_H._Binder-4] Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente. S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.

[5] Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage, Walter de Gruyter, 2005, ISBN 978-3-11-017485-4, S. 361.

[6] Robert C. Weast, (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, Seiten E-129 bis E-145. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.

[7] Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table

[8] – Online Etymological Dictionary

[CLP_8010-9] [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8010

[10] Richard T Weidner, Robert L Sells, Allyn and Bacon, Boston 1960.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]