Back Mao Zedong Afrikaans Mao Zedong ALS ማው ፀ-ቶንግ Amharic Mao Zedong AN माओ त्से-तुंग ANP ماو تسي تونغ Arabic ماو تسي طونݣ ARY ماو تسى تونج ARZ মাও জেদং Assamese Mao Zedong AST
| Mao Zedong 毛泽东 | |
 Mao Zedong (1959)
| |
Ordförande i Kinas kommunistiska parti
| |
| Tid i befattningen 19 juni 1943–9 september 1976 | |
| Företrädare | Zhang Wentian (som generalsekreterare) |
|---|---|
| Efterträdare | Hua Guofeng |
| Tid i befattningen 27 september 1954–27 april 1959 | |
| Företrädare | Position skapad |
| Efterträdare | Liu Shaoqi |
Ordförande i Centrala militärkommissionen
| |
| Tid i befattningen 1954–1976 | |
| Företrädare | Position skapad |
| Efterträdare | Hua Guofeng |
Ordförande i KFPRK
| |
| Tid i befattningen 1 oktober 1949–1954 | |
| Företrädare | Position skapad |
| Efterträdare | Zhou Enlai |
| Född | 26 december 1893 Shaoshan, Xiangtan, Hunan, Qingdynastin |
| Död | 9 september 1976 (82 år) Peking, Kina |
| Gravplats | Mao Zedongs minneshall |
| Nationalitet |  Kina
|
| Politiskt parti |  Kinas kommunistiska parti
|
| Övrig politisk anknytning |
 Kuomintang (1923-1927)
|
| Maka | Luo Yixiu (1907–1910) Yang Kaihui (1920–1930) He Zizhen (1930–1937) Jiang Qing (1939–1976) |
Mao Zedong (Mao Zedong , 毛泽东, traditionella tecken 毛澤東, pinyin Máo Zédōng, Wade-Giles Mao2 Tse2-tung1), född 26 december 1893 i byn Shaoshan, Hunan, död 9 september 1976 i Peking, var en marxist-leninistisk teoretiker, politiker och revolutionär. Han var ordförande för det kinesiska kommunistpartiet 1943–1976 och utropade Folkrepubliken Kina vid Himmelska fridens port i Peking den 1 oktober 1949. Han var landets förste president ("ordförande") 1954–1959, men fortsatte såsom ordförande i kommunistpartiet att vara landets diktator fram till sin död.[1]
Maos 27 år vid makten kom att innebära en omskakande inre samhällsomvälvning samtidigt som Sovjetunionen utmanades som kommunismens ideologiska stormakt, med ett nytt maktblock av kommunistregimer omfattande bl.a. Albanien och Kambodja. Även i västländer vann hans lära, maoismen, utrymme under den så kallade vänstervågen, då den utpekades som bärare av en radikalare, mer autentisk kommunism anpassad till de ungas och tredje världens förhållanden. Kritiker, bland andra den kinesiska författaren Jung Chang och folkmordsexperten R J Rummel, utpekar honom som 1900-talets värste diktator och massmördare i dödstal räknat.[2][3][4][5]
De flesta forskare är överens om att mellan 40 och 70 miljoner kineser avled som en konsekvens av Maos styre, varav cirka hälften under det stora språnget som blev ett misslyckat försök att med hast förnya Kinas industri och ekonomi omkring 1959-1962. Ytterligare miljontals dödades under kulturrevolutionen, som lanserades sedan de misslyckade reformerna och uppmaningar till kritik ("låt hundra blommor blomma") bidragit till ökad kritik mot Maos ställning. Kulturrevolutionen fortsatte i viss mån till hans död 1976, varefter en koalition ledd av Hua Guofeng övertog makten och arresterade sina rivaler de fyras gäng. Detta banade vägen för Deng Xiaopings maktövertagande två år senare och reformpolitiken under 1980-talet.[6]
- ^ Michael Lynch. Mao (Routledge Historical Biographies). Routledge, 2004. p. 230
- ^ Schram, Stuart (2007-03). ”Mao: The Unknown Story”. The China Quarterly (189): sid. 205.
- ^ R.J. Rummel (30 november 2005). ”Getting My Reestimate Of Mao’s Democide Out”. http://democraticpeace.wordpress.com/2008/11/24/getting-my-reestimate-of-maos-democide-out/. Läst 9 april 2007.
- ^ Short, Philip (2001). Mao: A Life. Owl Books. sid. 631. ISBN 0805066381. http://books.google.com/?id=4y6mACbLWGsC&pg=PA631&dq=mao+a+life+all+the+dead+of+the+second+world+war; Chang, Jung och Halliday, Jon. Mao: The Unknown Story. Jonathan Cape, London, 2005. ISBN 0-224-07126-2 p. 3; Rummel, R. J. China’s Bloody Century: Genocide and Mass Murder Since 1900 Transaction Publishers, 1991. ISBN 0-88738-417-X p. 205: In light of recent evidence, Rummel has increased Mao's democide toll to 77 million; Daniel Jonah Goldhagen. Worse Than War: Genocide, Eliminationism, and the Ongoing Assault on Humanity. PublicAffairs, 2009. ISBN 1-58648-769-8 p. 53: "...the Chinese communists' murdering of a mind-boggling number of people, over 70 million Chinese, and an additional 1.2 million Tibetans."
- ^ Fenby, J (2008). Modern China: The Fall and Rise of a Great Power, 1850 to the Present. Ecco Press. sid. 351. ISBN 0-06-166116-3. ”Mao's responsibility for the extinction of anywhere from 40 to 70 million lives brands him as a mass killer greater than Hitler or Stalin put together, his indifference to the suffering and the loss of humans breathtaking”
- ^ MacFarquhar och Schoenhals (2006), ss. 443-449
© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search