Nikolaj Frederik Severin Grundtvig

Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Född	8 september 1783[1][2][3] Udby, Danmark
Död	2 september 1872[1][2][3] (88 år) Köpenhamn[4]
Begravd	Claras kyrkogård[5]
Andra namn	N.F.S. Grundtvig[6]
Medborgare i	Konungariket Danmark[7][8][9]
Utbildad vid	Köpenhamns universitet Aarhus katedralskole
Sysselsättning	Poet, psalmförfattare[6], pastor[10], politiker[11][12], titulärbiskop, författare[13][14][15], filosof[7], teolog, historiker, filolog
Befattning
Ledamot av Danmarks grundlagsgivande församling (1848–1849)[16] Folketingsledamot (1848–1852)[16] Folketingsledamot (1853–1853)[16] Folketingsledamot (1854–1855)[16] Folketingsledamot (1855–1858)[16] Landstingsledamot (1866–1866)[17][16]
Maka	Elisabeth Christina Margrethe Blicher (g. 1818–1851, makas/makes död)[18] Marie Toft (g. 1851–1854, makas/makes död)[17] Asta Grundtvig (g. 1858–1872)[17]
Barn	Johan Grundtvig (f. 1822) Svend Grundtvig (f. 1824) Meta Grundtvig (f. 1827) Frederik Lange Grundtvig (f. 1854) Asta Marie Elisabeth Frijs Grundtvig (f. 1860)
Släktingar	Henrik Steffens
Utmärkelser
Riddare av Dannebrogorden (1840)[17]
Redigera Wikidata

Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, även känd som N.F.S. Grundtvig, född 8 september 1783 i Udby prästgård vid Vordingborg, död 2 september 1872 i Köpenhamn, var en dansk präst, politiker, översättare, folkbildare, författare och titulärbiskop.

Grundtvig räknas, tillsammans med Thomas Kingo och H.A. Brorson, som en av Danmarks tre stora psalmdiktare. Han var tillsammans med Adam Oehlenschläger den danska nationalromantikens främsta företrädare.

I övriga Norden är Grundtvig mest känd som den som grundade folkhögskolan, för bildning av de breda folklagren, särskilt bönderna. Han räknas som Danmarks störste folkuppfostrare genom tiderna i religiöst och nationellt avseende.^[19]

Grundtvig förde heta diskussioner med ett flertal av sin tids danska profiler. Grundtvig har haft en stor betydelse för utvecklingen i Den danske folkkirke och även påverkat den politiska utvecklingen i Danmark. Han var medlem av den grupp som utformade den första demokratiska grundlagen i Danmark.^[20]

En folklig rörelse i Danmark som har fått hans namn, grundtvigianismen, har betytt mycket för utvecklingen både i kyrkan och staten. Han var far till Johan, Svend och Frederik Lange Grundtvig.