Occitanien

Denna artikel behandlar den kulturgeografiska regionen Occitanien. För övriga betydelser, se Occitanien (olika betydelser).

Occitanien (occitanska: Occitània) syftar på det land där occitanska talas. Namnet på området och språket började användas i latinska texter från 1290-talet och tidigt 1300-tal. Dess etymologi härleds från namnet Lenga d'òc, som i dess italienska form, Lingua d'òc, användes av Dante under sent 1200-tal. Både ”Occitanien” och ”Lenga d'òc” kommer från det occitanska ordet för ”ja”, òc (som i sin tur kommer från latinets hoc 'detta', 'det här', använt elliptiskt för hoc est eller liknande, ungefär 'så är det').

Även om namnet Occitanien (Occitanie) förekommer första gången 1732 i en samling lagar av Ancien régime^[1], blir det vanligt först vid mitten av nittonhundratalet. Under mellankrigstiden grundades en école félibréenne (d.v.s en skola som använder den mistralska normen), Escòla Occitana grundades 1919 i Languedoc toulousain. Societat d'estudis occitans skapad 1930. Dessa initiativ (och även andra) är fortfarande lierade till sin litterära förening, Félibriges, i vars stadgar från 1911 även nämns Occitanien.