Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ozon | |
| |
Systematiskt namn | Trioxygen |
---|---|
Övriga namn | Trisyre |
Kemisk formel | O3 |
Molmassa | 47,998 g/mol |
Utseende | Färglös eller svagt blå gas |
CAS-nummer | 10028-15-6 |
SMILES | [O+](=O)[O-] |
Egenskaper | |
Densitet | 2,144 × 10-3 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 1,05 g/l (0 °C) |
Smältpunkt | -192,5 °C |
Kokpunkt | -111,9 °C |
Faror | |
Huvudfara |
Mycket giftig I ren form explosivt |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Ozon, O3, är en gas bestående av tre syreatomer per molekyl. Den upptäcktes år 1840 av kemisten Christian Friedrich Schönbein. Han gav ämnet namn efter det grekiska ordet för "att lukta", ozein, med anledning av den karakteristiska lukt som uppstår vid åska, då ozon bildas. Samma lukt av ozon kan kännas även intill gnistbildande elektriska apparater, till exempel nära kommutatorn i elektriska motorer och vid bågsvetsning. Att ozonmolekylen består av tre syreatomer fastställdes 1867 av den schweiziske kemisten Jacques-Louis Soret.[1]
© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search