Pahlavidynastin

Irans historia
Denna artikel är en del av en serie
Förhistoria
Civilisationen i Jiroft (3000–500 f.Kr.)
Kungadömet Elam (2700–539 f.Kr.)
Efter indoeuropeiska invandringen
Medien (728–550 f.Kr.)
Akemeniderna (648–330 f.Kr.)
Alexander den store (330–323 f.Kr.)
Seleukiderna (323–150 f.Kr.)
Partien (250 f.Kr.–226 e.Kr.)
Sasaniderna (226–650)
Efter den islamiska erövringen
Umayyadernas kalifat (661–750)
Abbasidernas kalifat (750–1258)
Tahiriderna (820–873)
Saffariderna (861–1003)
Samaniderna (875–999)
Ziyariderna (928–1043)
Buyiderna (934–1055)
Ghaznaviderna (963–1187)
Seldjukerna (1037–1187)
Khwarezmiderna (1077–1231)
Ilkhanatet (1256–1353)
Muzaffariderna (1314–1393)
Timuriderna (1370–1506)
Modern tid
Safaviderna (1501–1736)
Afshariderna (1736–1802)
Zanddynastin (1750–1794)
Qajardynastin (1781–1925)
Pahlavidynastin (1925–1979)
Iranska revolutionen 1979
Islamiska republiken Iran 1979–

Pahlavidynastin (persiska: دودمان پهلوی) var en iransk kejsardynasti som härstammar från bergslandskapet Savadkuh i de Hyrkaniska skogarna i norra Iran och som regerade från Reza Pahlavis kröning 1925 tills Mohammad Reza Pahlavi störtades i den iranska revolutionen 1979. Dynastin avlöste qajarerna och dess kollaps markerade slutet för Irans uråldriga tradition som monarki, Kejsardömet Iran vilket grundades av Kyros den store 559 f.Kr..

Dynastinamnet Pahlavi anknyter till namnet på det medelpersiska bokspråket i sasanidernas Iran. Pahlavi betyder ordagrant "från hjältar" och är besläktat med ordet pahlavān (hjälte).^[1]