Pidjon habben

Pidjon habbén är hebreiska för "friköpande av sonen".

Den judiska sedvänjan pidjon habbén härstammar från händelsen när Gud skonade den förstfödde av hankön både hos människa och hos djur bland israeliterna. Allt annat förstfött av hankön i Egypten lät han dö för att förmå Farao att ge israeliterna tillåtelse att lämna slaveriet i Egypten (2Mos, 11:1-7[1]). Som tack för att Gud besparade israeliterna denna olycka så skulle man offra alla förstfödda av hankön till Gud (2Mos, 13:11-16[2]). Hos människan så bestod offret av att den förstfödde sonen skulle tjäna Gud som präst eller tempeltjänare, en mycket hedrande uppgift.

Israeliterna försakade dock denna hedersamma uppgift i anslutning till incidenten med guldkalven. Då valde Gud att stammen Levit, de enda som inte deltog i dansen runt guldkalven, skulle tjäna Gud som präster (2Mos, 32[3]). Så istället för att låta sina förstfödda söner tjäna Gud genom prästerskap måste de nu friköpa sina söner från plikterna. De som anses härstamma från Levitstammen är de enda som inte behöver friköpa sina förstfödda söner.